av Emmeli | mar 11, 2015 | Liten ett år, Mammalivet
-Nä tusiken heller!
Att fylla ett innebär också ett ont stick i varje gossigt lår.
Vi var på BVC igår, mätte och vägde och vaccinerade. 11735 gram tung och 79,5 centimeter lång Miniman. Den biten går ju alltid finfint. Liten sitter där på vågen och ser så van och nöjd ut. Men sen. Det var kort om personal så jag och mannen fick hjälpa till mer än vi annars skulle behövt. Med sprutorna, alltså. Så glad att M var med. Jag skakade som ett asplöv när vi höll fast det lilla livet som är starkare än man tror. Jag haaatar sprutor. Och jag haaatar när ungen skriker.
Allt gick bra. Tack och lov.
Så sedan dess är det inte så himla skönt att gå på benen. SÅ vi har bläddrat varv på varv, i en utav nya böckerna. Det är Halvan som är ute på olika äventyr. Så går det att trycka på en knapp på varje sida. Höra hur bland annat ambulansen, polisen och brandbilen låter. Brandbilen, en sån som farfar kör. Coolt tycker Liten.
Direkt efter dom där sticken, började vi fundera om det inte var något fuffens i sprutorna. Typ morfin eller nåt. Liten var på strååålande humör och kvittrade som en fågel, om möjligt ännu mer än vanligt. Så vi passade på och drog på stor-ica och storhandlade.
”Gosse, du var mig en pratglad en!”
”Ja, hej på dig också!”
”Men så gullig du var, får jag nypa dig i tårna?”
”Vilken fin sångröst du har!”
… ett axplock från gårdagens under-handlingen-kommentarer.. 
Så det var ändå en bra dag. Trots stick och stick. Och idag har vi fortfarande lite ont i benen. Allihopa faktiskt. Två med träningsvärk och en liten tapper nåldyna.
På Litens tisha står det:
”Alla mäniskor är olika och det tycker jag är bra, för då kan någon som är lång hjälpa den som är kort. Och om en liten är ledsen kan den stora trösta honom”
Sant, va?
Nu ska jag krama liten Miniman, äta frukost och sörpla mannens nybryggda kaffe innan jag tar mina apostlahästar ner på stan. Dagarna rullar på och det känns så bra, att snart, snart vara klar.
Lillafrun.
av Emmeli | mar 10, 2015 | Familj och Vänner, Hem och Inredning, Liten ett år, Lyan, Mat för en Liten.
Kalasfina och kalasugna två. Jag och min ettåring, vi var taggade till tänderna. Pappan,Mannen, också såklart, men hans taggande är lite lugnare i kanterna så att säga.
Det plingade på dörren, om och om igen. Vännerna sjöng och gav paket och kramar och vi, hela Lillafamiljen, var så himla glada över alla som kom. Det är så fantastiskt att vara Miniman och omsvärmad av människor som tycker om en så.
Lyan var pimpad med ballonger och serpentiner och köksbordet helt bombat med massa kalasgott.
Det fanns kanelsnurror och chokladbollar och kolastänger.
Och hallongrottor och vaniljhjärtan.
Och tårta, såklart. Både en stor för oss vuxna och såklart en Minimannen-tårta med banan- och hallonmousse inuti.
En utav dagens höjdpunkter var helt klart att se på när Liten fick äta tårta helt själv.
(Bilden ovan, på tre tårtljusutblåsare: Fotograf Cecilia Lundmark. ).
Den enda rätta kostymen var bar överkropp. Och några bestick, det behövdes verkligen inte.. Kolla lyckan!
Han fick äta precis hur mycket han ville. Det var ju ändå bara bäbisbra saker där i. Jag och mannen övervägde ifall han skulle få smaka något sockrigt, men det känns liksom bara onödigt när han inte ber om det. Han har tidigare enbart fått smaka någon fikasmula här och där, men inte mer än så. Han tycker vatten är godast i glaset och nöjer sig så med banan- och hallonmousse istället för söt vaniljkräm.
Hela gänget satt vi och bara kollade på när han åt och skrattade för sig själv, för att det var så gott.
Till slut var han så mätt, så mätt. Och det var istället våran tur att äta tårta! En tårta med hemkokt vaniljkräm på ett lager (mitt önskade lager). Och ett lager med enbart skogshallon (mannens önskade lager!). Allt gifte sig bra och den blev så god!
Och sedan högg vi in på sista paketen…
Han fick så himla, himla mycket fint!
Vi kalasade sedan, hela dagen lång. Efter lite eftermiddagsvila och middag så knackade det åter på dörren. Det var Litens kompis och hennes päron. Vi hade en världsmysig kväll tillsammans, åt tårta tillsammans med barnen och njöt av att bara se på dom två liven som lekte tillsammans.
Bättre 1-årsdag kunde inte Minimannen tänka sig. Han är så tacksam, för alla gratulationer, paket och kärlek.
(Fotograf bilden ovan: Cecilia Lundmark. Tack för två bilder att direkt sätta in i familjealbumet!! <3 ).
Tänk att vi har en ettåring här hemma nu. Så häftigt!
Och det där, var Sixtens 1-årsdag, det.
Lillafrun.
av Emmeli | mar 9, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Och lilla frukosten åts upp. Inte i sängen såklart, det är jag, morsan, alldeles för städhyprig för.
Sen knackade farmor och farfar på dörren. Vilken himla lyx att vi haft dom här i Norrnorr hela helgen. Liten fick massor av fina paket. Världsgulligt bord och stolar (det ovan!).
Och en docka med farmorstickade kläder (dör söthetsdöden). Och massa annat fint och gulligt och bra-och-haigt, av farmor och farfar. Han har det bra, Liten!
Av oss?
Fick han snyggelisnygga vårkläder. En stass i rosa och turkost som jag kolavippar av.
Och böcker,
..en bultbräda, den där badankan och den här;
En stapeltjosan som Liten satt och grejsade med i farfars knä.
Efter paketrace, från både farföräldrar,oss och högt älskad storfamilj hemmahemma ifrån (som skickat och fixat och grejat. Åh. <3), och så en hel del dukningsförberedelse..
…så drog vi ut på långpromenad i det hela magiskt vackra vädret. Det var vår med en hel drös plusgrader och strålande sol. Så vi slog till och grillade utelunch också. Himlahärligt.
Gjorde vi oss kalasfina, allihopa.
Lekte med nya sakerna..
..hjälpte farmor med stickningen. 
Och sen började det plinga på dörren….
Och 1-årskalaset började!
…men det tar vi imorn. Nu ska jag och Liten ha kväll, bara han och jag. Pappan ska iväg och gratta en älskad vän (Grattis bästaste E!!! och!! Grattis älskade lilla E, Sixtens yngsta kusse, som fyller 1 år idag! <3). Vi, ska hänga tvätt,leka med nya sakerna, mysa och pussas och ha lugn kväll. Jag traskade iväg ner på stan i morse och har påbörjat näst sista låtsasjobbveckan. Så nu ska jag snusa som en tok på min ettåring, som jag längtat efter hela dagen.
Jag och M har tränat i eftermiddag också och jag känner mig nästan lite smågroggy, vi blir som galna när vi tränar tillsammans. Liten har lovat att vi ska ha en luuuugn kväll…. (jo tjena!).
Lillafrun.
av Emmeli | mar 9, 2015 | Liten ett år
Hej, det är jag igen. Liten.
Ja, tittah!
En liten bricka. En hjärteskål med små mackabitar med lepa. En liten skål med gröt och skogshallon i en hög. En tänt ljus. Och en ros.
Så kom dom in på min födelsedagsmorgon, mamma och pappa. Dom såg så vaaansinnigt trötta ut, morsans morgonfrilla var iiinte att leka med alltså. Pappa bar brickan och morsan ballong och paket. Sen sjöng dom också; vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Sixtens födelsedag. Hurra, hurra, huraa! Hurra, hurra, hurra! .
Så började dom om. På fjärde varvet gav jag med mig. Och vaknade…
Frukost så sängen?
Vilket påhitt!
Konstigt, men mysigt. Att vakna av att mamma och pappa står och hurrar för mig, klockan 06.36 när jag sover som en prins. Det var tydligen precis den tiden jag föddes för ett år sedan…
Jag fick så gaaalet mycket paket igår. Jättefina och jätteroliga, allihop! På bilden är alla paket från päronen. Bland annat en liten pluttig badanka i bragummi, som jag kan ha i badkaret när jag badar. Gullig och god att vässa gaddarna på.
Ja, så sådär började min födelsedag. Min 1-årsdag. Med mamma och pappa som kom intågandes med frukost på säng och paket och sjöng för fulla halsar. Pussade på mig och sa att dom älskar mig. Och så highfivade dom med sig själva. För ett så himla bra päronår. Jag är tydligen världens bästa Miniman, mamma och pappa säger att dom är så tacksamma över gåvan att få vara mamma och pappa till mig. Och, jag har verkligen bjudit dom på ett pang-år. Det tackar dom för, varje dag. Och jag tackar dom tillbaka. <3
Hejdå.
Liten.
av Emmeli | mar 8, 2015 | Liten ett år
hej, det är jag. Liten.
Tjohooo, jag fyller ett år idag!
Så vaaaansinnigt coolt. Och det har varit en så, så himla fin dag. Jag är alldeles varm i mitt ettåriga hjärta. Och så tacksam för att få ha det såhär bra. Mamma och pappa älskar verkligen mig, så mycket att dom inte vet vart dom ska ta vägen nästan.
Men det är inte bara dom som älskar mig. Det är så många jag har runtomkring mig. (Som Moster Malin, till exempel. Hon skickade det här fina födelsedagståget till mig. Mamma hoppade jämfota av glädje. Jag med!) Så himla, himla glad och tacksam jag är över er. Er alla. Mamma och pappa håller med i mitt tycke, till hundradundra.
Jag kikar bara in för att berätta lite om dagen (ni får höra mer sedan, lovar), men framför allt för att säga:
Tack!
.. för alla grattis och hurra-hurra-hurra’n idag; familj, släkt, vänner och alla ni bloggisar! Ni är bäst. Allihopa.
Kram.
Den ettårige…
/ Liten
Senaste kommentarer