Minimänniskolivet.

Tisdag!

 Regnigt och så, så grått.

Sovmorgon. Fick väcka bäbisen till slut. Extremlyxigt. Frukost- och morgonbestyr. Tvätta och hänga tvätt. Slita ut sängkläder, tvätta, tumla och bädda tillbaka våra favoriter i stora bäddsoffan. Pappamorfar, Torehunden och Minimannen lekte som galningar under tiden jag rejsade runt i ett stadrace; dammsög och torkade golv nere men piffade även på vår våning. Så en massa bus och lek och jagande (morsan springer som en tätting efter Minimannen) och läsning av Mamma Mu och annat som vi hittade i stora bokhyllan på vår våning.Lunchfix. Sen bäddades Liten ner i vagnen och sov dagens första och sista lur (jag brukar bara låta honom sova en gång om han drar till med sovmorgon. Annars sover han alltid två, som sagt). Då passade morsan på att dra iväg på en sån där megajobbig cykeltur som inte tar en någonstans men som framkallar mjölksyra från avgrunden och sprutande svett. Endorfiner.

Sen uppfräschning av svettmonster.

(Förresten! Hittade hårborsten igårkväll, när jag febrilt letade nappen som försvunnit från ena sekunden till den andra. Jag sökte överallt. Jag hade ju precis sett den och sånt där kan göra mig knäpp i huvudet. Mitt i allt letande lyste jag bakom elementet i ett sista försök och där var hårdborsten.. och diverse annat som Liten, garanterat han, gömt där. Och nappen? Den hade han lagt i ett blöjpaket…)

Parentes. Vi går vidare;

Liten sov och sov och jag var sugen på friskluft. Så jag packade mellis och drog ut med Minimannen fortfarande sovandes. Jag förstod att han skulle vakna eftersom han sovit så länge, och mycket riktigt. Och sån himla mysig promenad vi fick. Vi såg huur många djur som helst; galopperande hästar som var helt galna (åååhå, hästabstinens), tre långhalsade saker som flög ovanför oss (tranor typ?), höns, rådjur, ännu mer hästar, ett litet föl. Ja, vi hann nog säga tittah! minst två hundra gånger innan vi var hemma igen. Hemma, där Minimannen fick utelek-kläder på sig och vi fortsatte vår utevistelse, med premiärande av något väldigt fiffigt.

Och nu är det pussar och kramar på löpande band till Torehunden och så har den pensionärsskolkande Mammamormorn kommit hem och tisdagen börjar nå kväll och vi ska samlas kring middagsbordet. Jag längtar redan efter att få krypa ner i den renbäddade sängen bredvid min gosebäbis. Men först ska vi ha mysig kväll. Lek och bus och sedan förvandlande av Miniman till pyjamaspojke och servering av den lagomvarma, mysiga vällingflaskan..

Jo, jo. En dag i ett Minimänniskoliv kan konsten att gå i ett nafs alltså.

Ha en skön kväll!

(10).

Lillafrun