11062015-IMG_6055

Vilken stjärna han är, den där Minimannen. Jag är så tacksam som får vara mamma till just honom. Min älskade Liten. Så mycket människa i en så liten kropp. Där stod han i kvällssolen, den där kvällen i veckan när vi höll på och dra ris från en stor björk som blivit av med en stor, stor gren i stormen. Han stod där och inspekterade och begrundade. Precis som hans pappa brukar göra. Bara det att Litens begrundade håller i sig en tusendel så länge som sin pappas. Men nog är dom bra lika, dom där två. Mina finaste två.

Det är så häftigt, det där. Hur en pyttebäbis växer till bäbis och till att vara en människa i miniatyr. Minimänniska. Gulligaste som finns!

Jag avslutar min söndag med att somna i finsoffan under en filt. Liten sover i sin säng och jag ska nog masa mig till vår storsäng när som helst. Senaste tiden har varit fullfartig, om jag säger så. Och dessa ljusa sommarnätter gör det alldeles omöjligt att komma i säng om kvällarna. Det är helt ljuvligt med allt ljus, energin är liksom på topp!… men sömnkontot är jag just nu inte så schysst med. Har enbart mig själv att skylla. Så ikväll ska här tomglos, göras ingentin och sovas i kapp.

Senaste tiden känns så mycket i hjärtat. En tid att minnas, helt enkelt.

Godnatt!

 

 

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4