Vojnekalsojne, vad det har regnat idag!
Efter bröllopsdagsmysmorgonen så traskade vi iväg till Litens Farmor och Farfar, där Lillkussen skulle vara en liten, liten stund till innan den lilla familjen skulle åka hemåt igen. Det gäller att passa på att leka och umgås, så vi klarar oss tills vi ses nästa gång. Så vi stekte pannkakor, värmde jordgubbar och vispade grädde och åt kalaslunch, innan vi hade kramkalas och sa hejdå, vi ses snart! <3
Sen vandrade vi hemåt. Och regnet höll i sig. Eller tilltog, rättare sagt. Och ja just det, där i bakgrunden ser ni en skymt av det stora gårdshuset också!
Blommorna stod halvfrusna under tak, bredvid Liten som snarkade på en gång bara han la sig i vagnen. Det är sövande, det där regnsmattret.
Jag passade på att städa upp i sovrummet. Hela sänghavet var ett enda ostmackahav. Så renbäddat blev det och vädrat och fräscht. Stod och njöt av gulliga blombuketten som M gett mig av kärlek.
Och när det regnar som det gjort idag, utan stopp, hejd eller slut, så får man såna där saker gjorda som man skjuter på när det är soligt. Som det här;
En strykning med en miljard kökshanddukar, dukar, fin-örngott och sånt som ska strykas. Ungefär på hälften fick jag dåndimpen och lockade in mannen genom ett sms med orden Det finns kaffe!. Två sekunder senare;
… med målinriktade steg. Min kaffeman, alltså. Så efter lite kaffesörplande och filosoferande så gick mannen ut till sin snickarbod igen och jag tog tag i resten av strykningen.
Minimannen sov ovanligt kort idag, men hängde nöjt med på sluttampen av strykkorgen. Han drog till med en mellispicknick på köksgolvet.
Och plötsligt var den ruffsiga strykhögen ordnad i såna där högar som jag älskar. Jag fnissfnös lite åt mig själv där jag stod i linneskåpet och rullade på nystrukna dukar på dom aluminiumfolieklädda hushållspappersrullarna. Tant Emmeli.
Sen drog Liten på spa. Blev skinande ren och beställde även manikyr och pedikyr (Ha! skulle inte tro det. Jo, badet var fint tyckte han, men det där med manikyr och pedikyr suger hästpung, rent ut sagt! ).
Så blev det middagstid.
Vegetarisk lasagne! HÄR finns receptet.
Och när den var i ugnen passade jag och M på att klä om sitsen till vår blivande kökssoffa.
Alltså, kolla tyget!!! Jag är helt kär!
Och där ser ni en glimt, sitsen blev precis som jag drömt om.Och lasagnen, var lika god som vi minns den från vår första och enda gång vi lagat den.
Och en dag som denna är värd en efterrätt. Sommarbär.
Och plötsligt var det kväll och pappan drog ut för att jobba lite till med infarten och jag och Liten gav oss ut på en långrunda med vagnen. Lillvännen pyjamasklädd och morsan taggad på hurtgång. Det var en sån fin tur. Vi fick till och med sol på oss och det doftade så gott.
Sån himla fin bröllopsdagstisdag.
Fina fina Emmeli, jag skäms så länge sedan jag lämnade ett spår efter mig. Jag ogillar ju så att ”fulläsa”. Då jag skriver fulläsa så menar jag att jag läser, får massa energi och inspiration och pepp av dig men ingenting ger tillbaka via kommentar. Bättring ska det bli igen. Jag vill ju tillbaka <3
Att det va lite som kärlek vid första ögonkast då jag hittade din blogg vet vi ju vid det här laget. Men alltså jösses Amalia eran sista månad har ju nått oanade höjder för mig, ha ha. Blir ju som helt nipprig efter varje inlägg jag läst. Kan nog bero på att jag i drömmarnas värld ser en framtid i ett gammalt hur där allt inte är perfekt som i nytt men perfekt som i gammalt och ljuvligt slitet lite här och där. Kunna ha en trädgård som svämmar över av blomster. Leva med min lilla familj och skapa minnen. Ehh ja du fattar, typ som ditt liv, ha ha. Är man uppvuxen på en liten gård på landet och ääälskat det så känns det så givet att vilja ge detsamma till sina framtida barn. tror du känner igen dig? 🙂
Nej du lillafrun nu är det sovdags här. Det ska inte dröja veckor till nästa gång jag går loss i ditt kommentarsfält 😉
Hoppas du sover gott!
KRAM
Glömde ju gratta på bröllopsdagen. Så grattis till er 🙂
Tack tack tack! <3
Men Nilla, du är ju bara för gullig! SÅ HIMLA GLAD jag blir för dina ord. Har ju saknat dom! 😉
Men du ska absoluut inte känna dig tvingad, jag blir glad för något spår ibland, så pass att jag vet att jag har dig med liksom 🙂
Och ja, jag säger som du; Jösses Amalia.. jag är också förvånad över dessa oanade höjder. Trodde liksom inte för ett år sedan att det här var vår drömgård, så glad att vi kom på det och började jobba för det på en gång. Det känns fortfarande helt galet att allt är vårt!! 😀
Jag tror att du kommer ha det precis så också, Nilla! <3
Hoppas du har en fin onsdag och TACK för att du hänger på den här resan också med dina allllltid så peppiga ord!
KRAM
<3 <3 <3