Vi rullar in på gården.

Rätt trötta och möra efter en lång och lyckad resdag. Båtresan till ön gjorde ju Liten sovande. Men denna gång, på vägen hem, lekte han järnet med en hel hop av ungar som trängdes i det där Lekrummet. Han var lycklig och jag hade klaustrofobi. Typ så. Men, så himla underbart att se honom leka så tryggt bland en massa andra minimänniskor!

Så till sist, är vi hemma. 12082015-IMG_0627Möts av det där ni ser ovan;

En sensommargrön vy med en nyklippt gräsmatta. Älskade pappa. Tack. Du är bäst.

Så går vi in i huset.12082015-IMG_0630

Och där mår blommorna så gott, samma sak där ute. Och här och där står färska blombuketter. Plockade av någon jag älskar så det gör ont. Storan. <3

Och där och då. Blir jag alldeles tyst. Plötsligt är dom bara bort. Orden, alltså.

En värme sprider sig i kroppen och jag känner mig så lycklig lottad. 12082015-IMG_0635

Och nu har vi en toktrött men ändå jätteleksugen liten pojke som bara måste få leka lite med sina saker innan han ska sova. Han har redan hunnit klippa gräset en sväng, ”cykla” och såklart brummat med traktorn han fick av Farmor och Farfar häromdagen.

Och jag blir sådär omåttligt hyper av att komma hem efter en vecka i semesterbubbla;

Vinbären dignar och bara skriker efter att plockas. Jag vill plocka blåbär och hallon och måla färdigt skåpet som bara hann få ett varv färg på sig innan vi plötsligt bestämde oss för att åka till ön. Och jag vill göra Litens rum färdigt och ja…

lugn, säger jag till mig själv.

Matar in en tvätt i tvättmaskinen, hänger en annan redan tvättad tvätt. Och bara pustar.

Det är gott att vara hemma. Och en vecka av varm Sommar på älskade ö, gjorde susen. 

12082015-IMG_0640

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4