Hujedamig, alltså.

Här har ni en MusikfrökenMorsa som varit så vaansinnigt trött heeela dagen. Helt vimmelkantig. Inte klokt egentligen, jag skäms nästan att säga det. Jag som haft lov och allt. Men jag är tusan mer trött idag än för en vecka sedan… det där med att stanna upp och sakta ner…om än vi haft ett rätt friskt tempo på Höstlovet. Ja, det är helt klart något visst med vardagståget och dess tuffande.

Jag masade mig i alla fall upp ur sängen när det där aptidiga alarmet ringde i morse. Yrade upp och klädde på mig springstassen och gav mig ut i kolsvarta mörkret. Vaknade någonstans på halva vägen och kände, i vanlig ordning, att jag gjort det rätta valet, för mig. En springtur en tidigt morgon (om än det är en fasligt trött morgon), ger mig raketbränsle för hela dagen. Hade jag inte sprungit i morse hade jag garanterat känt mig ännu tröttare idag.

Efter arbetsdagen åkte jag och hämtade upp mannen hemma, så kunde vi hämta hem vår lillprins tillsammans. Det är lyx, att hämta båda två. Sisse blev såklart skitglad. Vi åkte hem och fyllde på med mellis (morsan) och krattade lite löv (pappan och S) och sen gick vi ut på promenad tillsammans. Vi tog eftermiddagen till friskluft och att ta vara på dagens sista ljus, helt enkelt.

Efter promenaden gick pojkarna till Farfar&Farmor en sväng, Sisse ville helt sonika det. Det hördes liksom, när vi först svängde ”åt fel håll” (enligt S)…. så dom gick dit och jag drog hem och lagade middag som jag sedan bjöd mina älsklingar på. Och nu är det kväll och jag och Sisse har pysslat tillsammans, minsann. Vad, får ni se imorn eller så. Nu håller lillvännen på att få ett bad av pappan och jag sitter här och skriver orden som faller ner svart på vitt. Men nu låter det som om Sisse är färdigbadad och Morsan-och-Sisse-mys (nattning) coming up!

En Vimmelkantig Novembermåndag, ja.

Hoppas att ni haft en god måndag. Önskar er en skön kväll!

Lillafrun