Igår var jag helt slut när jag rullade in på gården hemma hos min mamma och pappa, efter låånga dagen i full fart. Mötte upp mina älskade päron och en glad liten pojke. Min pojke. I mitt huvud har jag tänkt, ”ja, måndagen kommer vara jobbig men fort är det tisdag. En något kaosig tisdag, med pusslande och extramycket att komma ihåg inför jobb… men på tisdagkväll, den där 3e maj. Då kan jag slappna av. Korta jobbveckan avslutad och ett pärlband av tillsammansdagar med Liten väntar.”. Så det gjorde jag. Slappnade av, alltså. Bebbemagen var däremot allt annat än avslappnad och hade helt klart känt av mitt stressande jag pysslat med under dagen. Men tack och lov lugnade den ner sig och ingen pappa behövde ringas hem från Sankt Petersburg. Kära nån, vilket skämt det skulle vara…

I morse vaknade vi upp, på den där våningen vi bodde på under hela mannens VM-uppdrag förra året. I år kommer vi nog hänga här en del också, men inte lika mycket såklart. Nu har vi ju faktiskt den där Drömgården som vi då för ett år sedan gick och bara längtade efter.

Efter frukost och utelek och ett sjuhelsickes cykelpass för Preggomorsan. Då, åkte vi ut till Smultronstället. Där havet slår mot bryggan, tussilagon blommande i mängder. Luften är godare än på alla andra ställen. Och där det är så, så vackert.

Några timmar vid havet. Rent himmelskt, faktiskt.

Vi andades havsluft och väckte gullvivorna i rabatten utanför sötaste Sommarstugan. Hörde bäcken porla…

Njöt av måsarnas gastande och solen som värmde.

Vi gick långpromenad, med en Liten sovandes i vagn. Och så beundrades vitsippsbacken. Helt otroligt vacker!

Havstimmar; goda för kropp och själ.

(16).

Lillafrun