29082016-IMG_5729

..Han där borta.

Det är min pappa.

Jag älskar honom. För den han är, för vad han alltid gjort och alltid gör för mig. Jag skulle kunna ringa honom mitt i natten, berätta bekymmer och veta att jag har honom med på vägen. Än om jag kanske inte skulle ringa honom, för jag är vuxen nu. Vill klara mig själv. Har min man jag i såna fall funderar med. Så vet jag. Att han finns där. Pappa.

Och igår, då kom han till oss. Hips vips, så stod han där på bron och glada blev vi allihopa. Men den som fullkomligt höll på att hoppa ur kroppen, var det där lilla barnbarnet. Han vi kallar Minimannen.

29082016-IMG_5735Fort var arbetet igång. Något mannen egentligen velat göra i månader, men som legat långt ner på priolistan. Ta hand om veden där nere vid lagårn. På några minuter uppstod ett minifamiljeföretag. Det klövs, lastades i skottkärra, staplades.. alla hjälptes åt. Förutom den där lilla flickan som sov som en liten björn ute i höstluften.

Och den där synen. En liten drös pojkar, alla som var och en av dom har en stor, stor plats i mitt hjärta. Hela vyn, med dom där älskade, lagårn bredvid, vår egen lägda i bakgrunden… idylliskt, tycker jag. Ja, precis som när Ernst ställer sig i något vackert läge och snickrar på någonting. Han gör det för att visa bra TV. I det här fallet, handlar allt om att få in ved i lagårn. Det är på riktigt. Och bara sådär, rätt upp och ner-vackert.29082016-IMG_5744Någon njöt så. Av det där han tycker så mycket om; att få vara med.

Jag gick inåt, för att göra ordning lite mellisfika. Minimannen ville ju bjuda sin Morfar på tekakorna han bakade häromdagen. Och när jag går mot huset, hör jag en Morfar och Miniman kärleksförklara varandra.

– Molfal? Gilla mig? 

..Jaa, Sixten. Morfar gillar dig!

-Molfal?

Ja, Sixten?

-Älska mig?

Ja, Morfar älskar dig.

29082016-IMG_5739

Jag fortsatte att gå. Och där och då, kändes liksom livet sådär mycket att orden gömdes, tiden stannade upp och hjärtat blev sådär varmt.

29082016-IMG_575229082016-IMG_5750

Så fikade vi, i vårt tvärgamla kök. En liten paus i arbetet, av den finaste arbetsdagen jag kunnat tänka mig. 

Tack pappa för igår. <3

Lillafrun