En liten glimt från hallen denna fredag.

Regnet. Det bara öser ner. Och har så gjort. Hela dagen.

Och ja, jag verkar ju vara ett hopplöst fall på lampfronten, som ni ser. Om ni bara visste.. det har nog åkt en sisådär fyra olika lampor, fram och tillbaka, i dom där fönsterna senaste månaden. Vi fann ju så himla, himla snygga lampor för någon vecka sedan. Men när vi väl satte dit dom, så passade det inte ändå. Blev för trångt också. Så nu är jag ute efter något hängande. Och har hittat det också… men bara en, och vi behöver två. Men, Lamp-apan har utgått och finns inte att få tag på mer… Tööpöst. 

Nåväl. Det där, det är bara roliga problem och inget allvarligt alls. Nu ser det i alla fall ut såhär.

Jag måste berätta, fastän jag nästan skäms lite.

Det var i morse.

Jag och barnen vaknade strax innan tuppen. Eller rättare sagt, Storebror. Jag klev upp med honom. Bytte, klädde på och fixade välling. Han myste ner sig i finfotöljen framför barnprogram och jag, utnyttjade läget totalis. Sa ”mamma går bara och lägger sig en liten stund med Juni, okej” ? varpå jag fick ett farbror-i-tvååringkropp-okej. I nästa stund,  väcks jag av ett ”Mammaaa? Nu ä de måråån!”, sådär kärleksfullt ropande. Jag gnuggar sömnen ur ögonen. Tittar snabbt på klockan.

HALV TIO! 

Ungen, min son alltså, har roat sig kungligt, i tre timmar. Maj gadd, jag dog lite av dåligt samvete först och sen bara skrattade jag åt det hela. Så grymt sköna tre timmar, och så megastolt jag är över den där lilla pojken. Han hade förstås först suttit där och myst och sen byggt dagens tokhöga flak på sin legotraktor, och sådär. Min lilla gentleman.

Och det där regnet, det har inte gjort oss ett skvatt. Vi har lekt och lekt och lekt, precis hela dagen.

Degat, byggt lego, dansat (= Minimannen dansade/snurrade/hoppade medan morsan tränade. Och vi hade partymusik. Ni vet Dannys så-mycket-bättre-version av Snacket på stan. Den, på repeat. TjOhO!). Vi har inte varit utanför huset mer än vi slängning av blöjsopor eller när Lillan rullats ut på bron för sovning. Vi har plöjt böcker i finsoffan, sjungit alla sånger vi kunnat komma på och bara gjort minsta lilla annat göra (bara vikit lite tvätt, typ) och haft det hur skönt som helst. Ljusen har brunnit hela dagen och jag kan nog skriva under på, för oss alla tre, att dagen varit så mysig.

Förra veckan hade jag några dagar, det var nog när M var iväg dom där dygnen, som det bara kändes som om jag skyndade mig precis hela tiden. Sjuka småttingar som jag ville hålla nöjda så gott jag bara kunde, hemmet med allt var det innebär, tvätten, städ och så den där snön.. ja inte vet jag, jag hade en stressad känsla i kroppen bara. Min darling till Miniman och jag, hade inte våra vanliga dreamteamdagar heller. Han var ju sjuk också, men jag hade stundvis sånt gnäll-skavsår i öronen att jag funderade på att ta på mig hörselkåporna typ. Ha ha. Den här veckan har vi varit på banan igen, och det uppskattas sååå!

Förra veckans några sisådär-dagar, var nog mitt Mammalivs första med stundvis sån där Hörselkåpekänsla. Men, Hörselkåpekänslan och Hjärtat-svämmar-över-känslan, behöver liksom inte utesluta varandra. Så är Mammalivet. Och jag älskar det.

Trevlig helg till er!

Lillafrun