25112016-img_0672Det är måndag och snön har precis börjat falla igen. Så efterlängtat.

Och såhär blev årets Julekrans, alltså;

25112016-img_0666

Sticksig och enrisvacker, med röd rosett och guldiga kulor.

Här hemma har vi ett delvis snorigt, hostigt och nysigt gäng. Hostan som precis hade gett sig. Den, har liksom tagit om. Igen.

Nåja. Förutom det där småsjukliga, så är det en så skön måndag. Lillan sover i vagnen där ute på bron. Bjossan och jag har degat med blå degen, sökt upp alla favorittraktorer och ätit så många mandariner vi orkat. ”Mamma, va trevlig att dega!”, sa han där vi satt vid köksbordet. Varpå jag, i vanlig ordning, svarade honom något i stil med; ja, verkligen. Medan jag i hjärtat är så varm och nästan på väg att brista. Hur kan en liten människa, vara så mycket människa? Det blir såna konstraster också då den där Minimannen har språket så bra. Så liten, men så pratig. Så himla roligt, faktiskt. Jag har ju sånt pratsällskap i honom här hemma.25112016-img_0664

Vi har haft en drös dagar med högt, högt tempo nu. Precis vad som gillas här hemma. Dagar fyllda med sånt som vi älskar. Men idag, är det så skönt att bara bryta av med en dag utan planer. Bara låta dagen bli vad den blir. Känns som en skön konstrast.

25112016-img_0663Nu ska vi fortsätta måndag här.

Ha det så gott, tills vi hörs igen!

Lillafrun