En Miniman klätterlekandes i juligt lördagsmorgonkök.
Han, i princip helt ovetandes om det turbulenta som försiggåtts senaste dagarna. Men lycklig och med stor inlevelse, formade han lilla munnen som ett O, när jag berättade för honom att hans ena livsidol har opererats och att allt har gått bra. Att han snart kommer hem igen. Kanske lite mör, kanske inte så kräla-på-golvet-och-leka-på-direkten-fräsch och så vidare. Det fruktansvärt onda utrönades och lämnade bara ett alternativ kvar att göra, en operation, som skulle kunna komma att bli komplicerad. Men, som gick galant!
Jag behöver inte säga mer. Än att vi i den här familjen. Är så himla, himla lyckliga. Jag och vi, har fått den bästa Familjejulklappen.
Fruktansvärda dagar som pendlat mellan förtvivlan, hopp och tillbaka till förtvivlan, men som nu fick avslutas såhär. Uunebat! som S säger.
Idag bara njuter vi.
Tittar ut på frostig gård, sörplar kaffe. Ser omåttligt spännande julkalender som väcker stort engagemang hos vår tvåochetthalvtåring. Han liksom stod upp i fotöljen och ropade men mamma, dom fååår inte komma närmre! Dom är så duumma!. Mm.. jag tycker det är minst lika spännande, jag.
Älskar vårt julekök. Julmattan har rullats ut. Snart är det Julafton!
Jag tänkte kika in lite senare med ett julgottisrecept. Julgodis som jag och Sixten gjorde igår. Typ helt ohyggligt gott.
Förresten. Tack. <3 För alla era hjärtan och fina ord. Som alltid. Alla borde få ha en livshejaklack, som ni. Hejja Er, alla goda människor som hänger med här inne i dagboken!
Senaste kommentarer