27122016-img_2323Där;

-två av mina käraste. Juniflickan och mannen.27122016-img_2321Ute i stormen i förmiddags- för att hämta hem någon vi smått längtade ihjäl oss efter. Han som varit på mysigt egenäventyr en sväng. Bjossan, alltså.

Och så har ännu en dag i Julebubblan gått.

Nu har jag precis sjunkit ner i finsoffan efter att ha diskat och plockat undan efter en så mysig kväll med Svärisar och Svägerska med familj, hos oss. Här har ätits och lekts jaga och spelats hockey och gosats bäbisar och bara njutits. Ljusen brinner ännu här och där, och jag tänkte andas ut en stund innan jag kryper ner bland den där högen av människor i Storsängen. Jag vet inte om mannen somnat redan.. han skulle natta barn. Ni med småbarn vet, hur fasligt lätt det är, att somna själv..

Och nu, kan man väl säga att det är lite, lite si  och så med sovrytmen, såhär jullovstider. Det slumras lite här och lite där, snarkas i finfotöljen under mörkaste eftermiddagen och nattsuddas med rödblommiga kinder och full fart och lek. Så vissa kvällar lägger vi oss helt sonika samtidigt.

Jag tycker det är just det, som är jullov. Att bara få vara, tillsammans, må gott, och ha det lite hally gally på nåt vis. Svischa iväg lite lagom från rutinerna. Så blir det alldeles underbart sedan, att tuffa tillbaka till det där tåget vi också kallar Vardag, och ju älskar så.

Hörs snart igen!

Natti!

Lillafrun