Där;
Den mörkbruna pardörren inne i Gårdshuset, som leder till en liten hall där trappen upp på övervåningen är. Jag gick där idag. Och gjorde slag i något jag funderat på ett tag.
Ni vet i barnens Lekrum? Där, gjorde jag ju i ordning en myshörna. Som visserligen var fasligt mysig men som vi inte alls suttit värst mycket i. Juni har nog varit där mest, tror jag.
Och sedan Julafton har vi sisådär ett dussin fler traktorer, nya pussel, parkeringsgarage och en herrans massa andra roliga leksaker som helt sonika inte har någon plats att sova om natten… mer än utspritt över golvet. Och sånt går ju bara inte, det vet ju alla.
Så, ett skåp, vore väl på sin plats tänkte jag och bad mannen om bärhjälp. För ja, jag hade hittat ett där uppe på övervåningen som jag trodde skulle kunna passa.
Medan M småskrattade åt mig, och vad jag så romantiskt pratade om som ett drömskåp, mumlade han att det där var mer ett levande lik, än något annat.
Joho, ibland jobbar man i motvind förstår ni. Men det går bra det med!
Min förstfödde var otroligt pepp och slog sina nylackade för magen, gjorde munnen till ett stort O och sa; ”äre sant?! ska JAG!? Få ett nytt!? SKÅP!? … Får JAG öppna det!?”
…min Prins Darling alltså.
Ni ser ju själva.
Myshörnan föll för obestämt lång paus, och medan pojkarna grejade där inne i rummet, tog jag hand om mitt senaste gårdsfynd. Så vaaansinnigt skitigt. Jag vägrade dock ge mig och grovdammsög, såptorkade sisådär fyra-fem varv och toppade med extramycket såpa och till sist lite kalasigt papper som täckte botten av hyllorna.
Tio minusgrader gjorde det lite småkallt, men det var härligt att vara ute i alla fall. Och jag tror, att det kan bli bra till slut det här.
Mannen åkte iväg på brandövning tidigare ikväll och har inte kommit hem ännu, så saker och ting är inte på plats ännu. Jag behöver ju den där bärhjälpen liksom. Därför ingen färdigt-bild. Men det kommer!
Det är ju så löjligt roligt, sånt där. Att få en idé och bara köra.
Förresten hade vi julgransplundring idag också. Dansade först ringdans genom huset, hela familjen. Sen plockades varedaste pumla bort och granen drog ut genom huset med en stadigt bred, grön och rysligt barrig fartrand efter sig. Som en dröm ju. Hela alltet.
Nu viner vinden utanför och den här nytränade och nyduschade och löjligt nöjda morsan, ska strax krypa ner under duntäckena tillsammans med barnen.
Senaste kommentarer