11012017-img_3171
Antingen alldeles, alldeles själv, i ett knäpptyst hus. Med mannen bredvid. Eller med ett sött litet småttingsällskap. Det är oavsett alltid, alltid alldeles förfärligt trevligt.

Där, i kökssoffan, menar jag.

Jag kommer ihåg. För sisådär fyra år sedan. När vi trampade runt i vad vi då såg som det allra mysigaste boendet; vår Lya i Norrnorr. Absolut en guldLya, men vi hade börjat längta. Till hus. Gärna gård. I alla fall, ett kök. Med kökssoffa.

Och nu. Nu är vi där.

11012017-img_3186

Det är många saker på gång här hemma. Det är då lätt att bli.. Glömmig, liksom. Därför. Är det så himla, himla skönt.. när man plötsligt bara överöses av den där fantastiska känslan. Känslan av Tacksamhet. För hela alltet.

Till exempel, över att ha en kökssoffa.

-Att kura i. En onsdag i januari, när det regnar på snedden, vinden tar i så det knakar, nyanser av grått når nytt antal och det mitt i allt brakar loss och toksnöar lite också. Att sitta där på fårskinnet, med kuddar i ryggen, en kurrande katt bredvid. En bäbisflicka i famn, med spretande tår och det gulligaste jollret. Maa-ma-mama-ma. Och så den där kaffekoppen bredvid och ljusen tända runtom. Bland annat i kammarljusstaken, med det hemstöpta ljuset.

11012017-img_3172

Livskvalité. Om ni frågar. Mig.

 

Så idag, har det tillbringats mycket tid just där. Definitivt en dag av den mycket lugna sorten. Pojkarna pysslade sig iväg på föris i morse, medan flickorna fick sovmorgon. Jag vet. Nästan odygdigt skönt! Men jag vette katten, om jag blev det minsta piggare av mer sömn. Men det var mysigt, i alla fall. Ett par timmar ute i snålblåsten gjorde vi oss sedan. Jag och Lillan. Mötte upp Storan enligt plan. Vi höll sannerligen på att gå om varandra. Men, några varv i byn och efter en magkänsla att plötsligt börja gå till utsatt plats igen, gjorde att vi möttes. Precis när Storan kom gåendes. Det fanns ju faktiskt en tid innan mobiltelefonerna, liksom. Vi tog en långrunda tillsammans och sen hem och in i värmen. Nu har vi haft eftermiddag. Lillan sovandes ute i vagnen, jag och Bjossan vid köksbordet med det där nya pusslet. Och Bamsefilmstittande där den här mamman visst slumrade till. Kära nån, hur trött kan man vara.

Och nu är det kväll. Med hela familjen hemma. Lyx.

.

 

Lillafrun