03052017-IMG_8921 ”Jo, du kokar alltid hemmablåbärssoppa till oss. Såklart du också ska ha så”, sa han. 03052017-IMG_8923 Fötterna under täcket precis hela dagen. 03052017-IMG_8926 Vyn därifrån.. vårväder av vackraste sort.03052017-IMG_8928 En nyblommande pellis också.03052017-IMG_8930Det pustades och stånkades och åmades. Feber och värk i prick hela kroppen. Och ynklighetens känsla var total. Ni vet hur det är. Mitt i allt så beundrade jag M, alltifrån hur han alltid är en världsbäst pappa till hur otroligt vackert han målat våra fönster.
03052017-IMG_8936

Nedanför mig fanns någon som kom på amningsbesök då och då. Men i övrigt var jag ingen piggelinMamma..

Jo. Ni kan nog ana vart jag har varit.. nere i kloakerna och vänt. Så att säga.

När S var ettochetthalvt år var vi hemma, han och jag, tvärdåliga tillsammans. Ingen höjdare alls. Men det gick såklart på något vis. Och i höstas när jag var nyopererad var jag hemma med småttingarna två. Fast då var S iväg på äventyr med Gudpäronen hans och jag hade egentligen bara Lillan att ta hand om. Men igår, med två små och när jag inte ens kunde stå på benen. Nä. Det var otänkbart att vara hemma själv då och det kändes så fantastiskt att M faktiskt kunde vara hemma. Den, som det stod på försäkringskassans hemsida, Ordinarie Vårdaren (jag tydligen), fick sjukskrivas. Och mannen fick vara hemma och köra Vård Av Fru. 

Stort larm, stort larm. När morsan inte ens kunde stå på benen. S försökte allt han kunde; men hur är det, mamma?

Juni ville inte annat än vara hos sin mamma. Men fick nöja sig med finaste Vackerpappan istället. Inget synd om henne, mao. Men ändå inte kul för någon av oss förstås.

Och nu?

Åhå, idag är jag sådär nästan fånigt glad. Jag mår så himla mycket bättre, kan stå på benen någon stund utan att vilja svimma. Och så kan jag sköta mina barn, någorlunda i alla fall. Så ja, mannen är hemma med oss idag också. Mycket för smittorisken också. Jag vet själv hur arg jag blir när man inte håller på efter-Äckelsjuka-timregeln. Så S är såklart hemma från Föris idag också. Vi håller tummarna för att Äckelsjukan gett sig iväg nu.

Idag njuter jag så otroligt. Av att kunna stå och vagga min lilla tjej i vagnen ute på bron. Det doftar vår och förbi flyger en fågel och skiter i farten. Jahapp. Så kan man också göra…

På ena granngården, hörs gräsklipparen och det finns nog få saker som gör att man känner så mycket vår- och sommarfeeling som ljudet av en sån.

Det tvättas och saneras och idag är planerna givetvis mycket lugna. Hoppas på att kunna vara ute i friska luften lite och titta på när ungarna gungar och leker. Igår missade jag drömleken när S tydligen lekte häst där ute på stubbarna. Hästen hette Lukas. Precis som han och jag fantiserat om.

Lillafrun