Det blev ju söndag av det här också.
En fasligt vädertråkig en, dock.
Det var på jäsken att vi frös rumporna av oss, när vi var ute och påtade på gården under förmiddagen. Vi bytte ute mot inne. Söndagsfika kändes givet. Mannen vill alltid ha kanelsnurrbulle. Den är tråkig tycker jag och föredrar vanilj. Minimannen gör som mamman, såklart. Och Lillasyster tycker smörgåsrån och vatten är fest. 
Så har det skissats. På midja till huset. Juni var mer än hjälpsam. Lillhjärtat.
Medan det pågick diverse bestyr bredvid mig, kände jag lugnet och öppnade en utav dom där tidningarna jag inte hunnit läsa.
En mycket skön stund. På min favoritplats. Kökssoffan, förstås. 
När Juni skulle sova igen, bäddade jag ner henne i vagnen och vi gick promenad. I hagel och drivis. Följt av det vackraste majvädret. Med dofter så goda, som det blir efter vår-regn. Fåglarna kvittrade frenetiskt och jag njöt. Av hela alltet och att känna mig på benen efter några dagar alldeles otroligt svag i kroppen.
Nu ska vi ha söndagkväll. Fortsätta att göra ditt och datt och mest ingenting. Skulle som ni vet gärna ha dragit till Blåsippebacken i helgen.. men när M har jour så går det liksom inte att åka någonstans för honom. Så det får vänta lite.
Nu ska jag försöka gå och leta vad min prins står och ber mig om här bredvid, nämligen hans bits. Till hans skruvdragare. Du kan hitta den på nolltid, mamma!
Happ…
Senaste kommentarer