28062017-IMG_2699Oh. Idag har vi öppnat paket. Jag och Minimannen. Ett stort ett.

Från mamman. Till mamman. En så efterlängtad sommarpresent.

Den är du värd. Säger jag till mig själv. 

Det var i måndags morse. Som det knackade på dörren. Det slår aldrig fel, det där. När man ligger och drar täcket över sig en extra stund, knappt vet om nattlinnet är på eller av efter möjlig morgonamning halvt i sömnen och så vidare. Ska det lämnas paket, så ska det göras i dessa skeden. När mamman är lite snurrigare än vanligt och har tofsen ostyrigt så det förslår. Men han är så van det där nu, den där trevliga paketmannen, så han säger godmorgon glatt, hjälper mig skriva mitt eget namn och så bär han fram paketen. Så himla snäll.

28062017-IMG_2703

Eftersom sommaren varit lite på halvfjärs ett slag nu, så har paketet bara legat och väntat. Men idag, är minsann Sommaren tillbaka. Mycket uppskattat!

Och vad fanns då i paketet?28062017-IMG_2701

Prick det där. En Vilostol i teak med urskön snyggelisnygg grå dyna. Minimannen fick vara först att prov-vila. Superskön!

28062017-IMG_271128062017-IMG_270928062017-IMG_2707

Det är osett än hur mycket mammakroppen kommer få sig vila där, men chansen är ju större om jag har en vilostol än om jag inte har en.

Kanske, högst troligt, hade jag fasligt flyt idag när det gällde provvilandet där i. Det gick som hejsan nämigen..

Lillan sov sin vanliga marathonsömn och Minimannen var så förnöjd att kuta efter såpbubblorna som mamman typ kunde sucka ut i en smärre evighet (mage till bra såpbubblor. Fann dom hos min vän Clas Ohlson häromdagen!).

Och så satt vi där och dividerade huruvida det var en citronfjäril eller inte, som vi såg. Samt hittade Minimannen på en smeet som vi behöver för att göra egna glassar. ”Kaaanse.. mjööl, socker, vaniilj, grädde och krrrrämfrääs!” Lät strålande, visst?. Så kom han med blommor åt mig..

28062017-IMG_2704 Och så berättade mamman hitte-på-sagor om treårig pojke som hette Ossian, bodde på gammal Bondgård, i ett stort vitt hus och som minsann hade upptäckt något spännande längst ner i bärbuskarna. Det fladdrade och snarkade.. (och var faktiskt en skitarg Tomtegubbe, som hette Bengt. Och som levde på choklad. Och kunde se in i framtiden. Håhå, så spännande, va?)

Så, ja. Jag fick en skön stund. För utöver det där så lekte Storebror själv runtomkring också och mamman kunde lapa sol och känna sig som en lyxknös. Samtidigt som hon var lite imponerad över sig själv och ron i kroppen att sitta stilla. Heja mig..

….

Nix. Nog tjötat om Mammalyx i form av finfin vilostol. Nu ska jag kila ut i köket igen med mitt älskade lilla lekande släptåg, kika till köttfärssåsen som önskats och puttrat länge nu (vi har ju haft mycket uppskattad matkasse sedan efter jul, men tycker nu att det är så fräsigt att ha lite sommarlov från den och bestämma middagsmat själva. Minimannen har önskat dagens!). Nuförtiden kan ju jag och M hjälpas åt att laga, men när Brandispappan jourar står vi helst med maten klar så att det inte blir uttryckning på hungrig pappamage. En sån där liten vardagskärleksgrej. Finaste man kan göra för varandra. Faktiskt.

Ha en fin junikväll!

 

 

 

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4