Frost och fruset vatten. Täckklädda gullungar som precis utelekt en stund, efter att ha varit på långtur i mysiga vagnen.
En mamma. Så himla lycklig över att där och då kommit hem med dom där två gullisarna, från bvc-besök. Och fått en sån där för-ett-päron-ljuvlig allt-är-bra-stämpel på det finaste hon har. Det finns ingenting som gör en så glad, som när barnen mår bra. Det är det som betyder något, liksom.Och där; en mycket tålamodskrävande filt-pyssel. Men såklart vi kämpade klart, jag och S. Den där tavlan skulle ju ges till Vackerpappan, så fort han hade kommit hem från jobbet. Och nu när den torkat ordentligt, kan den hängas på Husritarpappans kontor. Så stolt över våran M.
Och så började det skymma. Och in på gården rullade min älskade pappa. Med årets julgransleverans. Så drömmigt. Inte allra minst för den där lilla treåriga pojken som läser om Lotta På Bråkmakargatan.. hon som kan allting, ni vet. Och som till och med lyckas ordna familjen en julgran, faaastän det är slut i prick hela staden. Ja, det blev mysig återkoppling. 

Och plötsligt var mörkret på väg, ljuset tändes på bron och kvällen tog vid.

Å. November, nu då.

En på ett sätt himla gråful månad, men också liksom början på en så himmelsens mysig tid. För jaa, nu är det lov att tända prick hur många doftljus som helst, hela dagarna om man så kan och vill. Sådär så att man nästan blir vimmelkantig. Att dom nu då dessutom doftar sådär lite vinter-juligt….. deeet, gör iingenting! Jag (likt min mor) är en Julknarkare av rang och fullkomligt älskar tiden innan. Den är bäst liksom. Och prick under julen. Sen kan jag bli tvärless, som ni vet. Förra julen less lite för tidigt för mig själv till och med, så den här julen, tänker jag låta allt vara tills dammet yr om hela rasket. Är planen.

Men nu börjar mysperioden nummer ett. Och om några få veckor kan vi gå bananas med pepparkakasbak och julpyssel och stjärnor i fönsterna och så vidare.

Näpp.

Färdigbabblat och Mysdrömt. Innan jag började skriva nu, frågade jag S om han tyckte att det var okej att mamma bloggade. Jaa, sjjäälvklart. Svarade han på farbrorvis. Jag tycker egentligen inte om att sitta framför en skärm med barnen, men någon gång får gå bra. Men nu ska vi ha Alfons-Pussel-date. Lillasyster somnade under Morgongympan visst, i mammans famn som en extravikt. Lillhjärtat, inte van att vakna så tidigt. Jag vet inte om det var vintertiden som spökade, för 06-tidigt tror jag aldrig våra barn vaknat. Men vi får maximalt av dagens ljus, och det är ju najs. I övrigt, så himla skönt att träna på morgonen, tycker jag.

Ha en fin onsdag, alla ni.

Lillafrun