Jag var mer än Trött Som Stryk i morse när vi skulle kliva upp från nattvarma Storsängen och göra onsdag av det där.

Ni vet, det är inte barnen som håller oss vakna här hemma nattetid… det är antingen oro över en man som är ute och susar på stora vägarna till sena natten.. eller möjligtvis en Brandisradio som tjuter livet ur en och som sedan gör att någon springer ut mitt i natten, agerar Räddare i Nöden och inte hinner sova mer.. och så hon den där oroliga ligger och tänker hoppas allt går bra. Nätter när det både går larm och dagen följs av galet-lång-dag för en älskad.. ptjaa.. då blir vi båda trötta, av olika anledningar.

Sedan nya året har vi haft många, (ja dom flesta av årets början faktiskt), galna veckor. Menar då att det är teamwork på hög nivå för mig och mannen. På det sätt att jag jobbar på här hemma och försöker vara den bästa versionen av HemmaMamma som jag bara kan. Vilket funkar fint, för att jag mår så bra och känner mig tankad på ny energi (ja, dom flesta alltså) morgnar när vi vaknar för ny dag. Jag ska erkänna att jag ofta, ofta glömmer bort att jag ju faktiskt är graviiid. Det ska ju tydligen ta lite extra energi av en… 

I alla fall. HemmaMammalivet för mig. Samtidigt som M bollar tre jobb och dessutom (vilket varit/är lite grädden på moset) en drös utbildningsveckor utöver. Och helger och kvällar med extraextra, också. Ja, det blir skönt när det snart börjar lugna sig och vi får möta våren i lugnare sånt-där-teamwork-tempo och istället leva mer Tillsammansliv och lägga tid på vad vi allra helst vill; småttingar, familjelivet och renoveringsprojekt.

Mitt i allt det trötta, sken solen. Och det gjorde morgonen lättare.

Barnen bäddades skönt ner i Räservagnen och vi knatade iväg mot Förskolan. Alla små samtal, funderingar och bara den där helt ljuvliga känslan. Över att få vara med. Vara med dom där två på deras färd genom livet. Det är liksom så fint att jag inte ens ids försöka klämma ur mig något passande ord.

Storebror vinkade glatt till mamman i fönstret och susade in för lek i några timmar. Jag och Lillan fortsatte. Med solen mot kinden. Långrunda med liten snusande Juni i vagnen. Det är tydligen smått omöjligt att hålla sig vaken där i, förståerligt. Det ser alldeles farligt skönt ut. Och som jag njöt också. Verkligen höjden av lyx för en HemmaMammaFru. Vara nära men ändå få höra sina egna tankar bland fågelkvitter och den där tystnaden som blir med massor av snö i kring. Mitt i tröttheten. Den största av Tacksamhet.

Det är dagarna. Med dom. Som är Livet. Tänkte jag.

Och innan vi var hemma igen så drog vi en sväng genom lill-ica också. Jag fann en riktig glad-blomma och norpade åt mig den på en gång.

… NU vaknar Juni! Lite småknasig sovtid idag, men det gjorde precis ingenting. För mitt i vanliga sovtiden ska vi hämta Storebror och susa iväg för 4-årskontroll. Spännande!

Ta hand om er. Och hoppas ni får sol på eran kind idag, ni med. Det gör susen för hela alltet.

Lillafrun