Jaa men, titta!

Ett par av min Pellisbäbisar. Ja, jag sköter dom som bäbisar, typ. Vissa är övervintrade medan andra verkligen är bäbisar… och dom ger allihopa så mycket vårlycka att det räcker.. trots att dimman ligger tät över berget och snön är blötare än allt blött. 

Visst är dom fiina? Jag är så himla, himla glad över dom ska ni veta. Och tänker att både Farmor Gertrud och Mormor Syrena skulle vara stolta. Tanken gör mig varm i hjärtat. Som att jag har dom där två människorna jag saknar så, lite närmre. Blomsterintresset växer för varje år hos mig. Jag mår så väldans bra av blommor. Det finns inget som känns så tråkigt som när det står en död blomma halv-bakom gardinen. Heller inget som piggar upp så mycket som en glad, fräsch och grönskande varelse där i fönstret. Så i smyg (fast nä inte längre nu i smyg) är jag lite mallig över att ha plockat några härliga tantvarningspoäng genom lyckan över glada pellisar!

…

Torsdag idag, ju!

Det handlas och tvättas, städas och fejas. Det leks och discodansas, någon ropar fääärdig! samtidigt som jag står ute på bron och söver Skrålla i vagnen.. allt sker på samma gång, typ. Ganska typiskt i ett småttingliv. Men så plötsligt, som nu, har lugnet lagt sig och en nål skulle höras om den tappades mot golvet. Vilande Lillasyster, pysslande Storebror. En nygjord, varm kaffekopp för mamman, innan dom sista golven ska skuras. Lugnet njuts för ett slag. Det längtas till kvällen, då vi får träffa Vackerpappa igen, som plötsligt försvann i ett par dygn efter påskledigheten. Förutom puss av skäggig, ser jag också fram emot träningspasset… och en skvätt nytt nagellack, som skvallrar om att helg väntar oss!

Sköt om er!

Lillafrun