Det är söndagkväll. 18 grader varmt och klockan har visst tickat fort och nattningstid är förbi. Det är Sommarvarmt.

Storebror cyklar utan stödhjul som om han inte gjort annat. Lillan springer barbent fram med solen i håret. M och jag beundrar ungarna och håller med varandra om att ”det här är livet”. Att få bo såhär. Leva såhär. På vår älskade gård i norr. Ge barnen denna uppväxt med vidder att springa över och en ny upptäcksfärd för varje dag om man så vill.

Innan dom hamnar på kudden är dom alldeles skitiga och med ett och annat skrapsår och blåmärke på småknäna efter alla dagens äventyr. När den där sista turen för dagen längs lillvägen är tagen, somnar dom gott sedan.

Mamman önskar stoppa tiden.

Men vet att det ju är omöjligt. Så hon njuter allt hon bara orkar istället.

Så tacksam över Vårt Hemma.

Lillafrun