Sagolik. Smått overklig. Och alldeles, alldeles underbar.

…Så sammanfattar jag denna majmånad. Som jag nog tror vi kommer minnas för evigt. Kära nån, som vi har njutit. Vilken belöning efter kalla och snöiga Vargavintern, som ju var fräsig absolut… men frihetskänslan, att bara kunna öppna dörren tidigt om morgonen och stänga den sent på kvällen… låta barnen springa in och ut precis som dom vill. Solen, värmen, ljuset, blomsterdofterna, fågelsången… himmelskt.

Fånflinet. Förra veckan rök det ganska mycket ur öronen på den där ovan… men senaste dagarna bara, bara lommar jag runt här hemma, till freds, bara lagom otålig och väldigt längtig.

Den allra sista dagen av denna drömmånad har vi utnyttjat himla fint, tycker jag.

Där, i syrenens blurriga bakgrund, sitter Juniflickan och hennes Moster M… och läser Alfons i morgonsolen.

Hur gulliga?

Syrran och pappsen kom i morse.. strax efter att Minimannen, som inte varit på Föris på många dagar, hade susat iväg till småvännerna för ett slag.

Sällskap, målningshjälp, planterings- och pyssla-om-Lillan-hjälp. Allt i ett. Lyx för ett högpreggo!

… den där människan. Min pappa. Så himla snäll. Duktig. Och idog. I ett svep, förutom pyttig lunchrast och så, så har han hjälpt oss grundmåla en massa inför brädfodringen. Guld värt. Förra året målade ju både han och jag. Men i år är jag portad därifrån. Doften är inte bra för bebben.

Mammsen hade skickat plant.

Och det fräsiga var att jag hade skickat hem till päronen igår. Huuur coolt att ha drivit upp egen plant för första gången! Jag är så himla lycklig över den. Längtar förstås efter ett växthus, men det har funkat fint för lagom-mycket, i gamla fönsterna också!

Lilla planten längtar ut, som ni ser. Doftnemesian har till och med börjat blomma där i plastiga karamell-lådan.

Så jag och Syrran började med det idag; att sommarplantera.

jag drömmer inte bara om växthus. Utan också om mer trädgård.

Men ingen stress. En sak i taget…. eller typ hundra saker i taget är det ju. Så trädgårdsfix, som att gräva fler rabatter och så, får i alla fall vänta… till kanske nästa år!

Snart kommer pioner blomma där i den senast grävda rabatten.. senare, en massa zinnia och tobaksblommor. Det blir nog härligt!

När Morfarn målat slut på all färg tvärlektes det med småttingarna en stund medan vi systrar slog våra kloka ihop om huruvida den där daggsalvian skulle planteras här eller där, eller om det skulle vara två tobaksblommor i den rabatten.. eller kanske bara en…ni hör ju, väldigt, väldigt härliga ”bekymmer”.

Tack maj. Du har varit fantastisk! Nu väntar en väldigt, väldigt speciell månad….

Ha det gott alla ni, så hörs vi snart igen!

Lillafrun