Så blev det den där måndagen i slutet av augusti,

…när telefontuppen gol i högan sky och vi satt grusiga vid frukostbordet tillsammans, jag och mina tre småttingar. Den skäggige var redan på plats på jobbet.

Sommarlovet är slut.

Kära nån, vilket Sommarlov. Så mycket sol, glass, kusinlek, badande och miniäventyrande som jag bara vet att småttingarna bär i sina hjärteaskar. Så mycket Tillsammanstid, gårdsfix, underbara varma morgnar och kvällar och kolavippenvarma dagar. Så mycket Storfamiljentid och trevligheter. Allt vackert Hemestrande. Så makalöst, att få bli mamma till ännu en stjärna… liksom det allra bästa med denna sommar, förstås. Alltsammans, Ljuvligt.

Nu låg där deras små ryggsäckar packade och klara. Ääääntligen skulle Lillan få använda sin, på riktigt..

Så tog dom varandra i handen. Och gick.

Och precis inget, hade kunnat gå mer galant. Lillan öppnade dörren till Förskolan, började hiva ytterkläderna av sig samtidigt som hon sa till mig; hejdå mamma! och nog tyckte att jag kunde gå om det var så. Men mamman följde med in såklart.

Jag har haft tankar på den här dagen, men tänkt ”jag sparar det till i slutet på augusti”. Men nu har prick hela hjärnan använts till att planera och fixa inför pappsens överraskningsfirande, så jag har inte HUNNIT ha Juni-ska-börja-Förskolan-ångest.. och nu, ja nu har hon ju redan börjat.

Jag hinner nog få ångest över det i alla fall, ni vet ju hur jag är. Men starten är gjord och ungen var så lycklig. Hon började i våras och blev så deppig när hon inte fick följa med Storebror. Så jag vore ett stort ego om jag inte lät henne börja susa iväg några timmar från mamma varje vecka. Det härliga är, att jag ju äär hemma. Finns här. Precis på det sätt jag önskar. Så inget behöver vara skrivet i sten. Vissa veckor kanske Storasyskonen bara är där en dag, andra två, ibland tre. Men timmarna är ju max 15 och det ska jag försöka överleva, tillsammans med min älskade Prinskorv som är bedårande på alla sätt. Vi kommer ha det bra allesammans.

Löjligt nöjd var jag i morse när jag fick iväg oss alla fyra, ätna, påklädda, nöjda och på plats på Förskolan i rättan tid. Nybörjatur kanske… tackar för det, oavsett.

Sen har här tagits en liten, liten miniprommis med småsyskonen medan Storebror cyklade. Det har byggts tågbanor, lekts och jag har, kors i taket, också hunnit grundmåla ett varv på en så sagolik söt möbel jag ska visa er snart. Nu är det kväll och jag ser stjärnor av trötthet. Har också haft, sedan båtturen i lördags, en så obehaglig yrsel.. jag är ute på sjöiga havet ännu, liksom..allra värst när jag står. Kan tydligen ha att göra med mina sjuisdagar förra veckan.. hoppas innerligt det försvinner snart innan jag blir tokig på det.

 

Hoppas att ni har det bra!

 

Här har vi alltså just startat vardagen. Känns lite vimmelkantigt. Men härligt, för tusan! Jag älskar ju vardagslivet… hur är ni?

 

 

Lillafrun