Det är septemberdagar och vi tar en morgontur i trädgården, tycker jag.
Så gott att gå ut på gården om morgonen, när solen stiger och sirlar genom äppelträdet.
Det blommar för fullt ännu, som ni ser. Sån lycka alltså!
Samtidigt blir äpplena rödare för varje dag.
Det är många guldstunder i naturen nu. Nu också. Var tid har sin charm.
Men ser ni?
Där mitt ibland all praktvädd, rosenskära och tobaksblom? Längst till vänster liksom..
En dahlia.
Och titta där; några till!
Och där!
Jag är alldeles mjuk i hjärtat av förälskelse. Och farmorlängt.
Tänk att det lyckades.
Dom där bruna till synes döda knölarna. Som petades ner i jorden i våras. Och som jag ju råkade glömma ute på bron en frostnatt också, och grät en halv skvätt över. Tänk att dom står där ute i trädgården nu och är så tjusiga att jag kolavippar..
Tänk att jag har dahlior. Precis som farmor hade. År efter år.
En upplevelse. Så mäktiga.
Jag kan inte se mig mätt, nej.
Dahliorna. Trädgårdens ståtlighet just nu. Och en ny blomsterfavorit hos mig. Solklart värd all sin väntan.
Så fort frosten nyper till, är jag den snabbaste ut i trädgården för att hämta in dahliaknölarna. Tanken är förstås att försöka spara dom till nästa år.
Har jag fler dahliaförälskade här inne?
Senaste kommentarer