Pelargonen är en favoritblomma. Så är det bara.
Det finns ingen blomma som får mig att tänka så mycket på både Farmor och Mormor, som den. Som gör det så himmelens hemtrevligt, som den. Eller som får mig att bli så nipprig, där i början av mars när ”väckningen” görs från vintern och känslan av att vi går mot ljusare, varmare tider infinner sig, som den.
Ni undrar hur jag sköter mina pelargoner. Jo, det ska ni få höra. Noll expertis utlovas, jag kan inte alls så mycket men är en lycklig blomster- och trädgårdspåtare.. som får det att blomma gott. Alla gör olika, men det blommar ändå för alla…, lite så är det med blommor. Så härligt! Strösslas med kunskap gör jag också förstås, från Mamma, Mormor, Farmor och Systrar… en ynnest i sig. Mina flickor. Vissa änglar, med vingar. Andra änglar, utan vingar.
…
Pelargonåret!
Från cirka november till skiftandet februari-mars, någongång… är pellisarna vintervilande. Kanske får dom en slurp vatten på mitten, men inte mer än så. I år har jag haft dom små liven här inne i boningshuset, ställde dom på övervåningen i ”blivande badrummet” där det är lite svalare och där jag kunde hitta några mörkare platser.. gick väldans lätt, var så mycket byggjox där att hela rummet var ett mörker..Förra vintern pajade fläktelementet i mitt dåvarande ”pelargonrum” i Gårdshuset, som var enda värmekällan till mina (och Storans!!) pellisar.. och prick alla dödde. Det var inte kul.
Det är fräsigt att kunna hålla pelargonerna vid liv, år efter år, men jag är ingen Farmor Gertrud ännu.. Jag lyckas ibland, och ibland inte.
Sen då?
Jo. När vi möts igen mitt i vårvintern, ser dom så förskräckliga ut att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta…
..Så då klipper jag ner dom. Smått brutalt. Ny näringsrik jord fylls i krukorna och i ljusa fönstersmygarna ser det ut som om jag har pyntat med pinnar. ”Vänta ni bara!”, mumlar jag för mig själv, om och om igen, som ett slags mantra…
Jag håller jorden fuktig och på några veckor, börjar det hända grejer.
Blad börjar skjutas från dom där larviga ”pinnarna” och jag firar med vårens första näringsvattning. Sen håller vi på så; håller jorden fuktig och näringsvattnar med jämna mellanrum… det sistanämnda glömmer jag av och kanske kommer ihåg en gång i månaden, typ. Men vattnet, som nu i april när solen steker, då vattnar jag varje dag. Hellre småduttar än dränker. Vattnar helst på kvällen så att solen inte bränner jorden… samma tanke som ute i trädgården, mao. .
Mitt ”pellismål” är knubbiga, kraftiga, typer. Lyckas ibland. Ibland inte.
Vet varför jag tar mig till båda resultaten…
-Såhär är det; huuur härligt det än är, när den där lilla pelargonen på tillväxt, plötsligt får sin första blomsterknopp…
…så ska. den. väck!
Knipsa bort den! poff. Deppa inte över det. Njut av lilla blomman i en pyttevas istället och låter pelargonen i krukan, växa vidare. Knipsar du inte bort dessa första blommande raringar, blir pelargonen troligtvis lång och gänglig… eftersom blomknoppen snor så mycket energi.
Ibland mäktar jag inte med att knipsa av den där blomman, och då blir det långrangligt istället. Och till sist blir pellisen bara som en enda lång, grön pinne med en blomma på toppen av kala pinnen… I bilden ovan, är förra årets ”Årets Pelargon” och jag älskar den. Så himla vacker i färgen, på både blommor och blad.
Hittills har ni nu bara sett mina små övervintrade pellisbäbisar, men ovan ser ni en Mårbacka som jag köpte i typ februari. I bild har jag nyss gett den ny jord och fått ner den lite i krukan.. men här håller det på att bli rangligt, förstår ni… och till skillnad från mina små nyuppväckta kompisar, så kan jag i detta fall, få mig ett riktigt bra skott (stickling) genom att …
.. vid önskad ”bladrosett” knipsa av pelargonen från toppen. Jag får då en så kallad ”toppstickling”.
Här har jag nu mitt skott! Som jag skalar av nertill.. och knipsar blomman förstås, den bör inte vara kvar av samma anledning som tidigare; blomknopparna tar energi och än hur ont det gör i kroppen, så knipsa av den och njut av den i mini-vas tills din modersplanta/nya skott är stor nog och redo att blomma.
Sådärja! i med denna lilla plutt i ett glas vatten, tills rötter kommer eller så gör du som jag gjorde;
-stoppa ner skottet i en kruka med god jord, på en gång.
Jag valde nu att inte göra en ny liten pelargon av min toppsticklinig, utan istället stoppa ner skottet/sticklingen i krukan där modersplantan är … Smart drag med tanke på den där önskan om en kraftig och knubbig pellis..!
När pelargonen blivit så buskig och stor som jag önskar den.. då kan den få blomma för fullt.. sommaren lång! Tills vintern tar vid och både blomma och blomsterflicka tycker att det är ganska skönt att ta vintervila.
Inga konstigheter som ni märker.
Som sagt, det här med blommor och trädgård; Alla gör vi olika, och det blommar för alla.. sådetså.
… En liten rolig grej, på tal om lyckliga blommor, är att pelargonen som står närmast kaffebryggaren i vårt kök, den råkar typ varje morgon få sig en dutt gamm-kaffe från gårdagen… och den blomman brukar alltid vara så himla lycklig. Så långt kan jag sträcka mig.. att bjuppa på gammkaffe och växtnäring från blomsteraffären… har dock inte kommit så långt som Mormor min… där hon cocktailade vatten och sin kisspotta från natten och fick blommorna att dansa hola hola av lycka….
Pelargonpysslet på FarmorMormor-vis! Det var det!
Senaste kommentarer