Kan det bli härligare? Särskilt i tider som dessa, när det inte är lätt att ses hemma hos varandra. När vi behöver tänka så noga på att hålla avstånd men längtet efter att träffas ändå är enormt. Och man då plötsligt, på detta sätt, KAN ses.
Ett kalas vid havet. För min mor.
Grilla korv och äta tårta. Sörpla kaffe och äta MammaMormors världsgoda kakor. Se småttingar och storkusiner virvla runt tillsammans. Njuta havsluft och havets stilla bris. Se molnen skingra sig och känna sol mot kinden. Se naturen möta våren.
Det var älskade mor och far. Kalasfixardrottningen Storan och en hop gullmedlemmar från hennes familj. Och så vi..
Hej hej! (och nyp i armen och tack storan för bildknipsandet!!).
Storebror ville också knipsa en bild…
Puss på det! .. och snyggt fotat, 6-åringen!
…
När vi vandrade vägen tillbaka, över klipporna och genom skogen.. så fann vi något så underbart kärt vårtecken..
Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår!
Hurra för våren!
Och hurra för mor!
Ett kalas vid havet. Skimrande snillrikt, må jag säga!
Senaste kommentarer