I lördags var vi på utflykt med ”Matlaget”. Just nu kan vi ju inte ses inomhus som vanligt, vilket vi nu börjar sakna halvt ihjäl oss efter, men vi gör så gott vi kan av kruxet.

I det vackraste av januariväder, åkte vi genom Narnialiknande vinterskog och hamnade vid Nathalie och Jonas helt fantastiska Stuga, ..en plats som är lika vacker året om. Alla barnen förutom lillpluttan i gänget, åkte skridskor på sjön.

Själv slungandes jag, som vanligt när den skäggige står på skridskor, tillbaka till 2004 och årskurs åtta.. när han och jag var 14 år och hade utegympa, hockeybockey.. alla tjejer i klassen bangade.. men inte jag.. jag hade ju viktigheter för mig, som att få skridskorna knutna av någon jag tappade andan när jag såg. Väldans vad härligt det är att att dela livet med den där människan… som då var 14 år..

.. och nu är världens bästa pappa till våra tre små.

Vi turades om att ha denna position med böjd rygg och lillunge i famn, Lillebror var nämligen väldans morsk och skulle förstås åka han också… SPRINGA fram skulle han göra. Gullunge.

Går under namnet ”Babybossen” här hemma…!

.. ett stycke Isprinsessa vid namn Juni. Hon är magi. Och älskade sin skridskopremiär.. som den Frosttjej hon är, liksom!

Storebröderna susade fram!

.. och till sist var benen trötta, tårna kalla och det var fullt sjå för dom fyra päronen att hålla småungarna nöjda. ”NU ÄTER VI!”… ja, det är en universallösning, för både stora och små, ju!

Det langades grillkorvar och järnmackor på löpande band. Småtår värmdes. Skridskorna, räserkälken och hjälmarna fick vila för ett slag. Den här synen gör mig lite knäsvag. Och gör att jag känner mig så rik.

Kaffesörpel, efterrätt värmd i gjutjärnsgryta ovan elden och samtal som aldrig tog slut. Familj och vänner. Vi har familj som också är våra vänner. Och vi har vänner som är som vår familj. Alltsammans, den största gåvan i livet.

…

Och nu är det snart helg igen och vi är mitt inne i en ny Snösmocka. Hoppas på att stormen inte blir lika kraftig denna gång. Det är spännande när vädret tar i på detta sätt.. förutom den lite oroliga delen så är det bara så vansinnigt härligt. Med riktig vinter! Snön vräker ner! Nu har jag och alla ungarna (yes, Storebror har ledigt från skolan på just nu obestämd tid.. till skillnad från förra veckan på grund av väder-ledigt är det nu på grund av Det helsickes viruset.. men positivt är att jag får bonustid med min skolpojke och det älskas av oss alla) precis varit ute i snöyran. Skottat, vattnat och fodrat hästarna. Lekt i snökojan, somnat i vagnen, tjavat till granngårn och lämnat tillbaka något vi hade till låns. Nu väntar innehäng. Vi tänder fotogenlamporna, viker tvätt, bygger kojor och städar lite.. och strax kommer pappan hem, mitt i dagen.. alla dessa små livsinvesteringar som är vår typ av flärd och vräkighet. Investera i tillsammanstid.

Må gott så hörs vi snart igen!

Emmeli