Jag väcktes av ett väldans morgontrött litet gäng,

..som sjöng för allt vad dom kunde, i tidiga morgonen. Bjöds kramar och paket. Och vidare ner till dukat frukostbord.

Lill-Olof var pigg och lekte tittut med pappas sticketröja.

Redan här, var min drömfödelsedag uppfylld.

Pappan skjutsasde barnen till skola och den ruffsige morsan kunde ta påtår i lugnan ro. Fyllde sedan förmiddagen med att kuta med barnvagnen, unna mig en varm dusch mitt i dagen och inte sådär tvärsent och svinfort som oftast.

Och så glodde jag på födelsedagsbuketten, från mig själv, till mig själv. Tänk så trädgården levererar fortfarande, otroligt!

.. och småpratade med det där gänget.

Nu var Lillminsting vaken igen och ville också titta ut på hösten just precis där igenom dörren.

Hela han känns som en födelsedagspresent också. Minns så väl, förra året precis samma tid.. ooh så jättegravid jag var då.. såna väntansdagar att det var inte klokt. Och nu är han här. Omåttligt lyckosamt!

Äntligen, äntligen har här framkallats den bild som är tänkt att hänga där ovanför finsoffan i matrummet.

Också något jag tagit tag i, som en present till mig själv. Jojo, det gäller att fira sig själv också ju!

Bildern. Fotad, just precis där, i finsoffan i matrummet. Just på Lillminstings 1 vecka gammal-dag. Älskar den där bilden. Men jag vet att jag var helt trasig av oro inombords. Älskade mamma genomgick en otroligt stor och svår operation bara dagen innan, när Lillminsting bara var 6 dagar gammal alltså.. men nu var vi ja, helt slut.. men också lättade. Den känslan lever i denna bild. Livet.

Jag fick blomsterbud. Kära hjärtanes så överraskad jag blev!

Och när truppen var samlad, så kom älskade mor och far på lite födelsedagsfika. Morotskaketårta serverades, förstås. Liten (som inte är så liten längre), var mer än taggad. Kalasigt brofika ute i solen det blev!

Den där lilla 8-åringen förevigade sina päron också.

Och hur fint, att M till och med lagt om sitt schema på jobbet för att kunna hänga med oss andra någon extratimme.. bäst bäst bäst är han.

När vi kramat mamma och pappa hejdå så satt jag en egen stund där på gårdshuset bro.. sörplade ännu en kaffekopp och förundrades över luktärternas tappra blomning.

Sen vaknade O från sin lur nummer två för dagen. Högg direkt in på det slurpande han tycker är livets godaste och menar att man inte alls behöver äta något annat fastän 1-årsdagen närmar sig med stormsteg..

Lilla pyttemänniska.

Makalöst vacker höstdag. Och telefonen plingade och sms strösslades och telefonsamtal från älskade likaså. Och många grattisar från er. Och kort i brevlådan. Söta täckningar från barnen. Och en känsla av att vara så himmelens firad. TACK <3

Efter middagen dukade vi upp fika, igen. Ännu en morotskaketårta… födelsedagsbarnet fick bestämma ju.. och hon skulle ha kunnat äta tårtan till lunch och middag också. Min lilla ballerina till dotter däremot, hon kan inte tänka sig något lyxigare än när morsan köper ett paket ballerina.. så självklart fanns det på lilla kalset också. Svärisarna kom och fikade med oss.

Så med morotskaka i fulla magarna fullkomligt small vi av i storsängen hela gänget sedan. Ja, förutom M då.. som var ute och fodrade hästarna i kolsvarta mörkret.

Är så tacksam, så tacksam. Det känns så himla härligt att ha fyllt år nu, börjat på ännu en ny livskula.. här, ja just här och nu, prick där vi är. Där, här, vill jag vara. Tittade på minstungen där jag höll honom i famnen i en köksgolvsdans.. utbrast ”å Olof det är så härligt att du är HÄR”. Samlad trupp. Nu kör vi. Livet!

Och det där var min trettioandra födelsedag, det.

Emmeli