Nu kommer julhelgen 2022 i många bilder och några ord, häng på!

Kvällen innan julafton, eller vad säger jag.. klockan var 01.30 och nuu var ”Tomtemor & Tomtefar” redo att möta kudden.

Vi är två nattugglor, så är det bara. Och att få tjava genom lugna julehemmet, sådär timmarna innan en ny julafton tar vid.. faktiskt helt makalöst fint.

Uppe hängde julstrumpan från min barndom, bredvid barnens alldeles egna lilla gran. Tre små klappar där under också. Alltsammans med lego härs och tvärs och den där virkade gardinen jag bara tryckt på plats..

Så blev det julaftonsmorgon!

Tripp Trapp Trull vaknade enligt gissning, först av oss alla och kutade ut i långa hallen.. fanns klapparna under granen och medan dom där nattugglorna snoozade lite till, ritades det med nya pennorna där nere kring köksbordet. Väckta blev vi sedan med ett;

”.. okej, nu kör vi.. ett.. två… tre… -GOD JUL!”

Så vaknade Lillminsting till sist också och nu var alla vakna och redo för Julafton.

”Va ä de dä!?”, undrade den minsta. Paket och tjusiga pomlor i överflöd. Vi dukade upp liten fikafrulle i salen, framför sista avsnittet av kalendern. Vi har älskat årets julkalender. Än fast mamman nästan skitit på sig ibland av skräck.

Dagens första dos av väntan. Bertil satt och skrev stäver i sin nya skrivbok. Såg så ordenlig ut att det inte var klokt.

Julbarnen!

Allesammans i ärvda kläder från sina syskon eller kusiner. Eller förlåt, Junis klänning är ny. Eller ja inte ny förstås, men från tradera. För 19 kronor.

Jag som nu inte är ett dugg partisk, höll på att kolavippa av synen.

Mamman och pappan grejade och grejade. Och barnen väntade och väntade.

Äntligen kom dom, älskade MammaMormor, PappaMorfar och Moster M.

Vi satte oss till bords och njöt av allt det goda.

Lillplutt njöt tomtegröten för fullt, innan det bara fick vara nog med fir för några timmar, för nu skulle han minsann långsova ute i vagnen, menade Lillminsting.

Fram for gottat och halvtomma kaffekoppar fick sina påtårar.

Hoppsan hejsan. 8-åringen förevigade sina pjåskiga päron.

Sen blev det paketöppning. Ivern… hejdlös.

Sen gav vi oss ut. I den kalla, soliga, julaftonen. StoraLillasyster skulle nämligen på klappjakt..

Lycka! Att få en alldeles egen spark.

PappaMorfar hade förstås även tänkt på hästarna.. och slagit in morötter i egna julklappar. Fluffiga hästpojkarna mumsade morot efter morot… älskade pappa, alltså.

Mina kärleksförebilder.

In det bar sedan.

Lite värmande glögg inne i Salen, innan vi kramade älskade hejdå.

Nu blev det brådis en stund. Lite som sig bör ju. Ägghalvor tjoffades ihop, pärerna hämtades från matkällaren, limpor från frysen. En liten värdinnegåva snoddes ihop.. hemkokta karameller i en burk.

Nu var klockan några minuter i Kalle. Ungarna drog på sig sina nya pannlampor, mysfleecar och så tjavade vi lilla biten hem till mina fina svärföräldrar. Inga problem att hinna på några minuter, nej. Lyx att vi har varandra så nära.

Ljuvlig julafton.

Kalle, småkusiner och dignade julbord.

Någon njöt för fullt. Förresten, det gjorde vi, allihopa!

I sena kvällen rumlade vi hem, så trötta och mätta att jag och M som inte hunnit dela julklappar med varandra under dagen.. inte ens orkade det utan slockande med småttingarna i ett endaste virrvarr där uppe i stora sovrummet.

”När juldagsmorgon glimmar…”

Jag vaknade av mig själv på juldagsmorgonen, 06.14. Utsövd efter en lång natt. Det var nästan tjugo minusgrader när jag for mot kyrkan. Min julestund, från mig till mig, väntade.

Julotta. Med alla tända ljuskronor, en helt fantastisk körsång och prästens predikan som gick rakt in i hjärtat. Orden ”Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det finns en mening med det också”, sparar jag extra i min hjärteask.

När jag kom hem sov fortfarande delar av familjen. Medan vissa var i full gång med att leka med sina nya julklappar.

Juldagen fylld med lek, en stunds friskluft och till sist lite tillkammande av frillor och i vi hoppade i julkläderna igen.

Till Mäjadalen det bar! Hos Storan och hennes familj firade vi nu juldag tillsammans. Ettåringarna var så gulliga tillsammans att vi stundvis bara stod och glodde på dom.

Magiskt gott julbord!

Och utan att vi visste ordet av så var Taikons igång och spelade och sjöng julbitar, för fullt. Att få spela på Storans flygel var en fröjd!

Efterrätten som systersonen och söta fästmön S ordnat..med marängbotten, kolagrädde, granatäpple och pistaschnötter.. ja kära nån, EXAKT så gott som du anar!

Ännu en julkväll somnade vi varma i hjärtana, mätta och mer än belåtna.

Så blev det julhelgens sista dag. Annandagen. Och jag lät kameran vila helt och hållet. Knipsade bilden här ovan och under, idag.

Annandagen var ett endaste långs mysmarathon. Jag sov till 10.30 (!!) med lillminsting. Vid den tiden hade Brandispappan klivit på sin brandisjour sedan några timmar tillbaka och hunnit vara på två, på väg på sitt tredje, larm för dagen. Blixthalka.

Storasyskonen hade ordnat sig frukost själva. Men var halvt lunchhungriga när vi andra vimlade ner. Hela dagen blev ett enda ätande på knasiga tider, fikande, brinnande ljus dagen lång.. att det regnade ute struntade vi i, var bara ute för att ta hand om djuren men myste sedan innan dagen lång. I timmar påtade vi inne på Junis rum. Hon har länge önskat mer förvaring och nu var det ypperligt tillfälle att gå på loppis ute i gula huset, ”Gårdshuset”.

Vi fann en liten gul möbel. Som förmodligen är en del ur ett gammalt kök som funnits här i begynnelsen. Hisnande. Såptorkade den och häftade fast en stump tapet på hyllplanen.

Blev en så bra ställe att ha alla legobyggen på också. Den lilla spegeln är från mitt flickerum och passade fint där.

…

Det var vår julhelg 2022.

Om vi förra året hade det kämpigt med RS-virus och hejdlöst oro.. så fick vi sannerligen vår revansch i år. Fy farao, om ni bara anar, vad jag är lycklig för det. En frisk familj, som fått umgås med älskade Storfamiljer och njutit till fullo av hela julhelgen.

Jag hoppas så innerligt, att ni också haft det gott. <3

Emmeli