Det var majlördag i den gamla gården. Dagen innan Morsdag. Och till kvällen, hade vi bjudit hem dom där fyra människorna vi är så omåttligt tacksamma över att ha i våra liv.

Dom fyra människorna, som satt oss till livet.. ni vet.

Dom som alltid finns för oss, Team Drömgården. Jämt och jämt. Ett telefonsamtal bort. Några metrar bort. ”Inga problem”, till svar. Alltid öppna famnar. Alltid obegränsat kärleksströssel. Dom är en sån gåva, våra föräldrar, barnens mor- och farföräldrar.

Jag hade plockat in hägg och bakat snurrigt bröd att ha till förrättssoppan. Medan gurkorna tog över köksfönstret, små kattflickorna tuggade torrfoder, Brandispappan var på larm, Virvelvind sov och tre storasyskon ömsom lekte ömsom tjivades.. då donade jag. För fullt.

Och jag älskar sånt. Särskilt när jag tagit till mycket i tid och får greja i ro.

Fick googla hur fasiken besticken skulle ligga.

Gjorde i ordning laxen. Kokade såsen. Preppade harrisarna.. och tack och lov kom den skäggige hem från sin utryckning så han kunde vara ”potatisansvarig” som sagt.

Tog fram finglasen. Och något bubbligt att fylla dom med.

Älskade päronen kom. Så kunde kvällen börja!

Jag var svinnöjd över att äntligen ha kommit mig för att prova koka nässelsoppa. Med topping. Och det där snurrbrödet.

En sån försommarinjektion!!

Så gott att få pyssla om människorna som alltid pysslar om oss.

Eftersom jag inte skulle hinna träffa min egen mor på självaste Morsdagen, uppvaktade jag henne där och då.

En ny klätterros, en Flammentanz fick hon. En sådan klassiker.

Är det efterrätt snart? , undrade Svea-katten.

Och tänk för att det var det. Dom som var ute och lastade hästskit på släp för att ta till sin trädgård, skulle bara komma in först.

Sedan väntade årets första rabarberpaj med knäcktäcke. Gammaldags vaniljglass till. Oslagbar kombo, tycker jag.

När barnen hållit låda, inte allra minst Lill-Olof som med både ord, brum-ljud och yviga gester visade hur han kört, FORT, med traktorn där ute alldeles nyss och dagens friska vindar börjat mojna. Då kramades och vinkades det hejdå.

Varma i hjärtana var vi. Att få pyssla om älskade. Njuta en kväll i maj, tillsammans. Bland det bästa som finns, ju.

Emmeli

G-VMBJT57ZE4