För några veckor sedan började det..

Det långa utplanterings- och direktsådds-marathonet!

Vi har hjälpts åt. På olika sätt.

Tack hästarna för skitbra skit osv.

Stekheta stunder och myggsvärmande, sena kvällsstunder. Ja långt in på juninatten har det donats.

Bädd för bädd har vi tagit oss framåt.

I år önskade jag skapa bäddar med ännu mer blandning av blommor och ätbart.

Som att samsa kål med blåklint och persilja.

Eller grönkål med ringblomma och vajande vädd någonstans i mitten.

Jag är så tacksam för alla fina kålplantor som jag fått av vår vän. Vi byter hästskit mot kålplantor av finaste slag. Väldans bra!

Nu var det dags för ett redigt direkssåddspass. Hela familjen samlad och på hugget!

Barnen petade världsvant ner favoriten ’Norli’, sockerärtan dom inte kan få nog utav.

Och titta här;

Lillminsting!! Mammas älskling, också med i år och bidrar i odlandet. Från jord till bord. Så viktigt att lära sig, tycker vi.

Livets första lilla sockerärta, i hans lilla, lilla hand, nerpetad. Så mycket lycka i den lilla kroppen.

I år har vi sockerärter i alla dom yttersta bäddarna. Fyra rediga rader.

Nej just det! Tre rader blev det. Den fjärde ytter-raden, petades en annan favorit hos barnen ner, nämligen harrisar!

Alla bäddar täcks, för fuktens skull och för att vi ska slippa rensa sådär grääsligt (höhö) med ogräs. Bäddar om alla småplantor. Och i bäddarna där vi direktsår i rader, gör vi helt enkelt bara en fåra i täckningen, så man når jorden att strössla frön eller petar ner ärter och böner i.

Då potatislandet utvidgats ytterligare i år och dessutom givit plats åt några rader för jordgubbsplantorna, så behövde vi fräsa ännu ett litet trädgårdsland. Till alla morötter, rödbetor och dillen!

Potatisen har kommit upp så fint, men det ser inte så bra ut för det lilla rotsaks- och dill-landet.. mest ogräs som orkat sig upp. Det har ju varit och äär, såååå torrt!!

Vi får se hur det går…

Ja, som vi har planterat. Kruka för kruka. Och sått. Fröpåse efter förpåse.

Ni minns att mina luktärter tvär-frös en plötsligt för svinkall natt? Men se, det äär ju inte för sent att så luktärter i mitten av maj, inte alls. Faktum är, att jag tror att jag kommer revidera min luktärtsplan till nästa år och hålla mig till att peta ner dom i maj och inte tidigare än så.

Det jag däremot önskar vara lite tidigare med än vad vi hann med i år, är direktsådden.. men, livet, ni vet! Det är bara att åka med och nu blev det någon vecka senare.. nåväl, liksom! Det kommer nog inte göra så stor skillnad i slutändan ändå. Vi vill att odlandet ska vara härligt och inte bara ett jäktande jobb som ska bli gjord. Vi ger det mycket tid och kraft, tycker så mycket om det och är det så att livet menar att något hamnar i jord lite senare eller så, ja men då är det bara så.

Och tänk…

Nuuu är ju äääntligen allting på sin plats!

Det är drygt en vecka sedan allt blev klart där inne i köksträdgården..

..på sina håll ser det riktigt välmående ut.. men det ser också, i vanlig början-ordning, ganska ämligt ut. Det kommer alldeles säkert gå att plocka blomsterfång och skörda grönsaker i massor, alldeles snart, även i år… jag tänker tro så, trots att det känns smått orimligt just nu.

Alltid lika samma känsla denna tid, den hör till!!

Idag, medan pappan var och badade med alla barnen i lillsjön, så höll jag på att få värmeslag där inne i lilla Pettson-växthuset, men i euforin och lyckan över att känna målgången närma sig, så matade jag på..

Körde skottkärran full i hästskit och dumpade inne i bäddarna som den skäggige snickrat.

Stig på, stig på!

Är det här året jag ids hålla efter tjyvarna från tomaterna, tro? Kanske det. Och tro, om det kommer bli någon gurka? Det är en himla massa blommor i alla fall…. ska alla vara kvar eller borde jag peta bort några? Vad säger ni, ni som vet det här mycket bättre än gurknybörjaren…

Det vore ju för himla festligt om det kunde bli något av paprikaplantorna som lilla B ordnade oss en sisådär 75 stycken av, genom att han tog frön från en hel köpespaprika och dundrade ner. Vi gav bort ett gäng plantor. Några hamnade i paprikahimlen. Och fyra stycken behöll vi själva. Tänk lyckan i 5-åringens ögon, om han verkligen odlat fram paprika alldeles, alldeles själv…. men resan är målet, eller hur? Och redan nu, har vi haft så trevligt och lärt oss massor!

Jag passade på att tvätta ur småkrukor och bära dom upp till odlingsrummet så allt är på plats till nästa säsong…och så gjorde jag en sista sammanställning i min Odlingsdagbok.

Jag börjar redan vid första fröet, där i februari när tomaterna sås. Skriver ner när vi sår vad. Hur mycket vi sått, hur mycket det blev, hur mycket vi gett bort/behållit själva. Om vi dragit på på tok för mycket med något. Duttar ner lärdomar. Tankar inför nästa säsong… gör förstås en utvärdering i skördetider också!

Ootroooligt roligt att ha!

Och till sådan stor hjälp till mig själv, när trädgårdens vintervila bryts och odlingshjärnan ska väckas, där mitt i vintern…

Nu är det bara att vattna. Stötta upp. Binda upp. Kanske gödlsa lite. Knipsa tjyvar. Och plocka småblommor med korta stjälkar så plantorna orkar växa sig ännu lite större och ge ännu fler blommor.

Ja, nu väntar finalens final,

-En blomstrande köksträdgård. Med ett gäng småtomater och krokiga gurkor och halvmogna paprikor från lilla växthuset, på toppen av allt. Ja det är drömmålet!

Önskar oss alla en härlig trädgårdssommar!

Emmeli