Ni är kanske några, några som följt med sedan begynnelsen av detta lilla hörn av internet?

Och då vet du kanske, att vi levde ett gäng år uppe i Norra norr, när vi studerade på högskolan?

Det gjorde vi alla fall, med en hoper människor som tillsammans byggde ett alldeles särskilt bo i våra hjärtan. För evigt. Två utav dessa människor, är Emil och Eleonor. Vi inte bara pluggade, trapphängde, fredagsmyste, sjöng och tränade tillsammans. Vi åkte också till Gambia i tre veckor och bodde i hyddor och lärde oss massor om livet, födde våra första barn samtidigt med bara några veckors mellanrum.. och E och E var förstås med, dagen när jag och den skäggige gifte oss… dom var inte ”bara” där som hjärtevänner, utan satte även guldkant på vigseln, med briljant sång och spel.

Nu har vi precis firat 11-årig bröllopsdag (TACK finaste ni, all familj, vänner och fina följare, för alla grattis!! Wow, som vi är överösta med kärlek från er! <3 )…

Nu, så skulle det äntligen klaffa; Drömscenariot. Att vi, som sedan vi flyttade hem till Höga Kusten och dom ner till södra söder, inte setts på SJU år.. nu ääntligen skulle vi träffas igen!!

Efter en dag fylld av trädgårdsbestyr, kammade vi till oss lite, förberedde middag… och väntade in gänget. Och så äntligen rullade dom in på gården.

Och vet ni? Det var så himla häftigt. Det var verkligen, som om vi sågs igår. Vi bara fortsatte där vi avslutade. Nog för att vi hållit kontakten via telefon, men det är något annat att ses på riktigt.

Fem utav familjernas barn, har aldrig träffats. Men se, det märktes inte. Det var den kortaste av startsträckor, sen var leken igång!

En hop glassätande ungar med sommarfötter. Fy farao, så fint!

…

”Vi behöver inte hitta på något extra, vi önskar leva i er vardag under några dagar”, sa fina vännerna. Så vi släppte loss Drömgårdslivet och bjöd in till det, i sin enkelhet och med allt vad det också innebär.

Det var så mysigt att vakna tillsammans. Som ”på den gamla goda tiden”. Trapphänget hade nu bara förflyttats, till vår bro, bland en massa gullbarn.

Eleonor förevigade hon som njutit svettig morgonrunda medan alla sov och degen jäste fint och som nu var mer än pepp att få bjuda på go’-frukost, med nybakt Mammabröd såklart.

Att få njuta långfrukost tillsammans, i luugn och ro, ute, en varm sommarmorgon… smått oslagbart.

Vi avhandlade livet, pratade i kapp, uppdaterade varandra, pratade drömmar.. och bara njöt, av nuet.

Barnen lekte konstant. Utan ett (!) endaste kiv.

Sommarlovsmorgon i Salen.

En massa lek och busiga påhitt. Vi har en bild i ett av familjealbumen, när dessa tu var ett år gamla och just lärt sig gå.. då drog dom varandra i lära gå-vagnen… nu rejsade dom fram längs vår lillväg.

Vi tog förstås en tur till Lillsjön också.

Badade och badade.

Och gofikade! Självklart. Vad vore livet utan gofika?

Svea-katten svassade runt bland middagsätande små.

Och förstås skulle vi också bjuppa på lite arbete (hehe)… papporna slog till och gjorde en ny hästhage, en riktig Sommarbeteshage..

Tråden trasslade sig i vanlig ordning.

Men till sist…

… så släpptes hästpojkarna ut på det gröna, till ett tjoande av oss andra.

Och medan hästpojkarna fick beta, tog vi tillvara på varje minut tillsammans.. för morgonen därpå, åkte fina familjen H vidare.

Dom där dagarna tillsammans. Blev ett så gudomligt fint Första Sommarlovsminne för denna sommar, för oss alla. Nu hoppas vi att det inte dröjer sju år till nästa gång vi ses.. puh, alltså… så himla fint, med Hjärtevänner.

Emmeli