Jo, nu ska ni få höra.

För alldeles precis en vecka sedan… så hände det en grej här på gården..

Har ju hintat om i sommar att vi behövt avsätta tid för ett litet byggprojekt med deadline? Nu började det plötsligt närma sig det där augustidatumet och vi var visst inte på långa vägar klara med det där bygget… men, vi kom på en backup-plan, som gick svinfort att fixa.. och bromsade således inte in livets äventyr som bjuds…nejdå nejdå, så jobbar vi inte. Utan drog iväg den där tisdagen i slutet av augusti och hämtade hem några efterlängtade…

Kanske kan du gissa vad?

HÖNA-PÖNISAR, FÖRSTÅS!

Kärlek från första stund.

”Ack-ack!?”, sa Lillminsting glatt!

I en gammal kalvbox i lagårn har vi bäddad gott, slagit hönsnät om, satt upp en god pinne, grejat sandbad och fixat mat- och vattenautomat. Här har dom elva veckor gamla små hönsen det gott, skyddat och bra. Lagom till Höna-Pöna-liven hunnit växa på sig, kommer Hönspäronen ha spikat klart hönsgården och det är tid för utevistelse. Fint så.

Till kvällen var vi fullt gäng i lagårn ser ni. Fru B skulle hämta röda vinbär från mig… ”då tar jag tuppen med mig då!”, sa hon. Kanske livets härligaste byte. En stöpa vinbär mot en tupp. Ja tack!

Och ja tack, till en tisdagkväll mitt i livet fylld drömuppfyllande och vänner.

Tuppen Ture. Och hans fyra hönor; Herta, Agda, Anna. Och Junicorn.. jag menar, Unicorn. Alla fem, av lantrasen Bjurholmshöns.

Fy farao, vad härligt att äntligen vara Hönsmamma!!

Ja, tänk.. att dom är här nu. Som vi har drömt om det här! Ännu dröjer det några månader innan dessa småhönor och lilltuppen kan ordna oss några ägg till pannkakssmeten och sockerkakan… men bara tanken på den där stunden, när vi hämtar in dom första egna äggen…-nipprig.

Ja, NIPPRIG, är ordet!

”Men har ni skaffat höns nu också!? Nåt mer ni ska sköta om”, säger någon.

YOLO. Säger vi. Och lever.

Emmeli

G-VMBJT57ZE4