Det är Lucia..

Ikväll har vi varit i kyrkan och lyssnat på ett helt fantastiskt luciafirande. Där bland årskurs tre stod vår förstfödde och i ettan, familjens StoraLillasyster. Fortfarande små, men samtidigt så stora, båda två. Sjöng så fint tillsammans med sina småvänner, stöttade av fantastiska pedagoger och alla ledda av proffsiga Musiklärarna. Wow, alltså..

För precis ett år sedan den här dagen, gjorde vi det HÄR och jag känner väl, när det varit så mycket sjukstuga nu i veckor och orken ej är på topp efter det, att det är himla skönt att ha det där gjort. Men alltså, ett ÅR har gått sedan den där dagen som jag minns så väl. Minns att det var slitit men samtidigt underbart. Åren går så fort nuförtiden? Jag minns, för cirka 15 år sedan (livet innan Livet, liksom) när jag hörde orden ”ett år, det går fort, det!” av en annan vuxen och jag bara kände ”men vaaa, ett år är ju en hel evighet”.

Efter kyrkan, tjavade vi in i hemmet. Tände liv i änglaspelet. Bullade upp med gofika, nybakta saffransbröden. Och julmust.

Lussefika med mitt favoritgäng i livet.

Stunden är god. Ville bara kapsla in den. Helst stanna tiden för ett slag.

Så spelades det memory tills ögonen nästan gick i kors. Och mamman och pappan fick feeling och jammade lite. I vanliga fall hamnar vi vid ett piano och trummorna. Men ikväll åkte stränginstrumenten fram (tack duktiga musikerna i kyrkan i kväll, för inspirationen!).. himla mysigt. Tills två utav barnen satt med hörselkåpor, en tredje hamnade vid playstationet i någon hetsig hockeymatch och Lillminsting hann sno åt sig en stråke ur mitt fiolfodral, som höll på att kosta stackars stråken livet.

Det var det. Årets lucia. Fint ju. Hoppas att du haft en fin dag!

Emmeli