Det var så, så, såå nära att vi inte skulle kunna ta oss iväg…

Mitt oroshjärta klarade inte av tanken att åka till älsklings-ön och kanske måsta vårda sjuka barn där, vad skulle det bli för semester, tänkte jag först? Men, så tänkte jag; ”YOLO, känn ingen oro”, och så chansade vi. Lillungen som varit tvärdålig, piggade på sig och vi drog iväg. Många, långa milen från gården och hann med färjan över böljan den blå…

-kom fram till älskade gården som är bland det vackraste jag vet och bara pausade livet utanför, totalt.

Det blev en fantastisk sommarvistelse där, ett pärlband av dagar att stoppa direkt i hjärteasken och in på energikontot.. inget mer barn blev sjukt och vii har njutit så, vilat, och tagit hand om oss, i massor.. … äsch, nu ska jag inte babbla mer, här kommer ett gäng glimtar från årets tur till ”vårt Gotland”;

Att vakna första morgonen i lilla huset. Göra oss hemmastadda. Så himla mysigt. Pannkakslunch mumsades.

Njutbart. Att lyssna till den skäggiges gitarrspel. Och att sitta på lillbron och pusta ut, efter ännu en runda i skogen.

Jag hade längtat i många, många veckor på att baka surdegsbröd.. har bara bakat snabbare sorters bröd under vårivern, nu äntligen blev det nygräddat surdegsbröd. För ja, såklaart hade vi surdegen med oss i packningen. Inget konstigt alls. Och att baka och laga i lillköket, är så otroligt trevligt tycker jag!

Hänga på stranden… pussas i sanden…

Sitta uppe till sent och moffa godsaker, de vi fått i present precis innan vi skulle åka från gården och förstås tog med oss.

Och så efter ett par dagar bara vi på gården, så anlände vännerna. Familjen B följde för tredje året på raken, med oss hit till ön. En sådan hejdlös hit, på alla sätt och vis.

Hej älskade kollektivlivet, Gotlandsstyle!

Vi sålde av ett par pardörrar i våras, ”får vi den här såld, barnen! Då ska vi tusan unna oss Kneippbyn i sommar!”. Och så blev det, förstår ni. Dagen lång, karusellåkande, vattenlandsbus..

.. och förstås ”hälsade vi på Pippi”. Jag var lite osäker om Lill-Olof skulle kunna tämja springet i benen, under en hel teater-stund… som med mycket oro; så ONÖDIG. Han satt nämligen som ett ljus och var helt, helt uppslukad av varje sekund. Så fräsigt att gå in i Villa Villekulla sedan.

… inte trodde jag väl att jag skulle sitta på Pippis bro och amma min snart treåriga lillunge, men så var fallet och fräsigare kan jag ej tänka mig.

En dag firades Pappa Martin på sin 34-årsdag också! Och höger i bild ser ni glimtar av pressanger från frugan och barnen. Bondepraktikan, på ti’n att vi har en sådan i vår ägo, ju!

Kollektivet, på väg ut på vår absoluta favoritstrand.

Födelsedagsfest med grillande jubilar. Uppvaktad än mer, av slag frugan också jublade över! Så trevligt att ha en sådan ägghållare framme i köket, eller hur?

En dag drog vi norrut, först ett stopp på Rute Stenugnsbageri, alltid en gooood idé!

Sen vidare med lillfärjan, över till Fårö. Det är flera, flera år sedan vi var där nu, så det var så roligt. Äventyra vid Langhammars raukområde, bland annat!

M blev som ett barn igen och återupplevde barndomen med allt klättrande …. vad han inte hade när han var liten, var en skrikande fru som var helt övertygad om att han skulle ramla neeer och dööö, på fläcken. Tur allt gick bra… den här gången också. Tack söta lilla 10-åringen för att du brände av en bild på dina tokiga päron också. Ingen får oss att le på bild, såsom den lille fotografen. Tänk att det där fånflinande paret firade 12-årig bröllopsdag under resan också. Betyder alltså, att jag sänt er ord här inne, i 12 år…. vi får väl se om det blir 12 till 😉

Vi har strosat i Visby också. Strandpromenaden, längs havet. Tjava in, genom ”kärleksporten”. Gå igenom Botaniska trädgården. Sedan vidare,

.. längsmed små klappestensgatorna, med helt magnifikt blommande rosor.

.. och avsluta med Gute-glass, vid Utkiken. Barnen har ätit så mycket guteglass att det nästan stått ut genom öronen på dom. Själv provade jag deras mjukglass i år, med salt knäck-kake-strössel. Hejdlöst gott!

Ett pärlband av dagar med så många guldstunder. Solnedgången uppe på berget, så vacker. Morgonrundorna med ”frugan”, min fina Nathalie. Långfrukostarna, där vi päron lätt kunnat ta en tretår utan att bli avbrutna, för alla barnen har bara lekt och lekt och lekt. Sju småvänner som levt lajvet ihop, från morgon till kväll, i en hel vecka. Utflykterna. Samtalen. Storkoken och röjjiga middagarna. Semesterlyckan, tillsammans.

Så evinnerligt tacksamma för dessa dagar med våra fina vänner. Helt omöjligt att genomföra, om det inte vore för våra enastående gårdsvakter här hemma. Djuren har nog inte ens märkt att vi varit borta… den lyxen av gårdsvaktande, så ovärderligt för oss! Och som ni nog anar, är vi nu exakt hur glada som helst, över att vara hemma igen. Liksom nykära, i hela vår gamla gård igen. Men det där, det var alltså en hoper glimtar från årets sommartur till Gotland.


Hoppas så, att ni har det gott och kan njuta av sommaren. Vi hörs snart igen!

Emmeli