När älskade Ikran hälsade på Lillasyster på nära håll för första gången… han äär en så cool häst, det känns ofta som att stå och prata med en människa som svarar en med de skönaste, mest lugnande svaren..

Bäbisbubbla och höstbestyr som samsas.

Hösten känns, kanske inte så konstigt, så extra vacker i år…

Tänk att alltid ha en famn att få slumra tryggt hos. Som här, hos Storebror. Alla blir vi alldeles saliga av att hålla i det där varma lilla knytet.

Familjens två S i bild, faktiskt. Stora S och Lilla S…

Första dagarna i oktober tog vi hand om de sista kilona sommartomater som mognat här inne. En del frös vi in. En del kokade vi grön tomatmarmelad av, det blev otroligt gott! Tack alla ni som tipsat om att göra det! Och hjälpredor, ja det ser ni att jag och den skäggige har i massor här hemma.

Den fjärde oktoberdagen fyllde morsan 35 år. … jag var ute en tvärsväng i ösregnet och plockade in vad som blev den allra sista stora trädgårdsbuketten. Hästpojkarna hummade grattis när jag gick förbi. Inne dukades det upp för ett litet familjekalas.

.. inte bara för mamman, utan också för…

.. Lillasyster, Signe!

Vår älskade Signe-liten.

Signe. Ett namn som hängt med mig och Martin ”sedan alltid”, dessutom ett släktnamn och lyckligtvis också ett namn som alla storasyskon tycker så om och helt övertygat har kallat bäbisen för sedan vi fick reda på att det var en liten lillasyster som sprattlade runt i mammas mage. Det var liksom inga funderingar när lillan äntrade världen, ”det där ÄR ju Signe, mamma!”, sa barnen. Och ja, det där ÄR ju Signe… älskade pappan hade till och med beställt prinsesstårta från bageriet nere i Ullångers-byn till kalaset, så lyxigt och gott på alla sätt.

Som ni förstår kändes presenter helt och hållet överflödiga denna födelsedag. Oförglömlig födelsedag. Flocken känns så sagolikt komplett nu med Lilla S här hos oss.

På 11-dagars-dagen i stora lilla livet, så kom älskade vänner och hälsade på i bäbisbubblan. Man kan ana en storasyster som är mer än stolt över sin lillasyster, va?

Veckan som var, fylldes förstås mestadels med bäbisgos, amning, amning, amning, byte av små pytteblöjor och ännu mera gos, gos, gos. Men också några rediga pass ute i köksträdgården där jag vintrade in bäddarna och slutskördade det sista förutom persiljan. Livet hann också med att bjuda på bla. första lilla miniförkylningen för lillan.. såklart, om det snoras i kring så ska immunförsvaret testas igång med ens. Aj mitt oroliga mammahjärta som slängde tillbaka mig till känslan när lillen fick RS och inte kunde andas. Tack Gud för desto lugnare pappa och hallelujah för RS-vaccin som både jag tagit som gravid och även lillan fick en egen antikropp-dos utav när hon just kommit ut till livet. Cred också till kombinationen koksalt + bröstmjölk i lillnäsan samt nässug.. otroligt effektiv trio! Som ett brev på posten efter dygnet med snorig liten näsa = inte lika lätt att amma, så ”firade” jag med en första mjölkstockning, feber, huvud,- och kroppsvärk. Häpp, häpp. Tog till alla knep jag har och fick bort eländet inom ett dygn, puh. Ingen värstingvariant, mao… mjölkstockning kan verkligen vara eländigt ont. Himla glad för en väldigt mild variant denna gång.

Poff var ”10 dagarna” över för Pappa M och den skäggige drog åter till kontoret. Tjohej, så grumligt allt kändes när vardagssnurret skulle igång… ”huuur göör jag nu?”, tänkte jag yrvaket… där jag stod med hårtofsen på sned i mjölkiga nattlinnet..servandes några barn frulle med halva kroppen och ammandes bäbis med andra halvan….

Men ni ser någon som jobbade på vid min sida, för fullt, på allllla fronter! Världens sötaste mest kärleksfulle lilla Storebror…

”heej Signe, du är ssssupervacker!”, säger han småviskandes i hennes öra där han vaggar henne världsvant med lillfoten mot vaggan.

Under amningsstunder när mamman inte riktigt har koll på läget i kring,.. dåå passas det på att gå i skafferiet och förse sig med diverse småkakor och annat gott samt fila på det där med att skriva dubbelbokstäver, såsom storasyskonen gör… på papper? ääsch, soffan går lika bra! Å seen bär det iväg, mot skolhämtning, lillen alltid beredd med en napp ifall lillan börjar vråla!

Frågor på något av ovanstående? Nä, tänkte väl det.

Ja kära hjärtanes. Vilken höst det är! Hösten vi blev sju här hemma.

Helgen bjöd på blåsigt men soligt höstväder. Ankbäbisarna våra har vuxit och blivit så stora, ser ni!

De med mörka huvuden är pojkar, drakar. De tre med ljusa, är flickor, ankor. Ni anar dilemmat vi står inför… vi kan liksom inte ha fem drakar kvar till bara tre flickor. Är det någon av er som vill ta över fyra drakar? Säg bara till, ni får de! Som jag förstått det så kan man ha en grupp med bara flickor eller bara pojkar, det ska jag gå fint… men i blandflock såhär, behövs en annan fördelning… åå puh..

Helgen innehöll också första besöket hemma hos Mormor och Morfar.

Idag är det måndagen den…? 13 oktober, tydligen! Dag 19 i Lillasysters liv, det har vi full koll på. Ena storasyskonet är hemma med lite feber och förkylning. Lillen pysslar om oss alla och taggar inför vad som sker i slutet av veckan… vår älskade treåring ska ju fylla fyra. Ute är det blyertsgrå himmel men träden sprakar i färg. Lillan klunkar mjölk och slumrar och slumrar. På varma elementet i köket hänger små pyttekläder på tork. Jag tror jag tar och gråter en skvätt.. det är så overkligt gossigt att få uppleva det vi just nu upplever tillsammans här hemma.

Ta hand om er, ni med. Vi hörs snart igen!

Emmeli