Kära nån vad den här dagen bara svishat fram.

Vi har bara ägnat oss åt en massa mysigt, juligt, påtande.

Ja, först tog jag ju över den där stafettpinnen från mannen, direkt när han kom innanför dörren. Stack ut och sprang. Halt, båda broddarna paj, frukosten för nära inpå. Löpturen var inte alls någon behaglig sådan. Men jag tog mig runt den tänkta rundan och var med det nöjd. Det går helt enkelt inte som hejsan varje gång!

Sen drog M iväg, vi vinkade åt honom genom köksfönstret i vanlig ordning. Det är så förbenat gulligt, nu när S kan vinka själv. Efter vinkandet och slängpussarna började vi googla recept på stuberten. Hittade ett här inne på dagboken och ett från Leila.

Så vi skrev en handlingslista och drog sedan ut. Och ser du på bilderna, så vackert vädret hunnit bli! Jag ställde mig med solen i ansiktet och bara lapade. Vi gick först långpromenad så Liten fick sin friskluft för dagen och sen på affären.

Så ohyggligt timat sedan. Jag hann både göra Rocky roads (på bilden nedan är dom precis påväg att skjutsas ut i baltankylskåpet..) och  kardemummaskorpor, innan han vaknade. Däremot hann jag inte med det där diskberget eller degkletet som var överallt… man kunde lätt avläsa om man kikade in i köket att här har det gått undan..

Precis när det såg ut som värst, då knackar det på dörren. Där stod en gullevän. När jag sa kom in! till vännen såg det ut som ett litet bombnedslag. Men det struntade hon såklart i (<3) och lekte med Liten så jag kunde grejsa färdigt. Lyx med barnvakt för några minuter! Inom en stund var köket skinande igen och vi njöt sedan av lördagseftermiddagsfika. Så himla, himla mysigt! (HÄR har du recept på kardemummaskorporna. Dom är helt ljuvligt goda! I år vågade jag torka dom liite, lite längre i ungen. Jag vet en man som kommer tycka om sin fru lite extra när han kommer hem sedan. Dessa skorpor är en favorit hos honom. )

När vi sagt hejdå, tog jag och Liten oss ett bad. Det var både skönt och välbehövligt. Och nu sover S och jag njuter av stunden, med fötterna högt och  i absolut tystnad. Det är bara Litens andetag som hörs. Och det, är livets vackraste melodi. Det doftar kardemumma, hyacint och kanel. Allt i en salig blandning.

Det är vår lördag, det.

Nu dröjer det inte många timmar innan mannen kliver innanför dörren. Lördagarna, som på förhand ibland känns småtråkiga eftersom M oftast drar iväg. Dom, går så fort när vi fyller dom med massa mys och pyssel. Det har helt enkelt blivit vårt knep. Heja mys och pyssel! Och heja juletider!

God kväll! 

Kram/lillafrun