Jag är varm i hjärtat efter världens finaste födelsedagsmorgon med den sötaste av uppvaktningar.

Jag var förstås redan vaken… låg och lyssnade på hur pojkarna grejade ute i köket, slamrade och mixade smoothie och till slut kom in genom sovrumsdörren. Den enen sjöng ” VAD ÄR DET FÖR EN DAG…..” med murrig morgonröst, så högt han bara kunde. Medan den andre, stod bredvid ytterst missnöjd, med plutig underläpp och tjöt för full hals…… han tyckte det var fasligt märkvärdigt att han inte fick börja äta från frukostbrickan på en gång… 

Det var dramakomedi på hög nivå kan jag lova!.

Men när jag fått min frukostbricka på sängen och pussar och kramar, hurran och satt omringad av paket, då skyndade Liten sig upp i sängen och började äta på en gång. Sådärja, liksom. Då var det frid och fröjd igen.

Och den skäggige har förstås varit sådär finast på jorden igen. Först den där frukostbrickan med god smoothie, tända ljus och så många mackor att det inte fanns den minsta risk att den mack-galne frugan skulle bli omätt. Och så den där vackra, vackra blombuketten med ljusrosa, stora rosor. Samt så fina presenter att det inte är klokt.

Han såg fasligt nöjd ut, så jag och Liten högg in på direkten. Liten var förstås med på blommorna och presenterna också… han låtsades bara inte om det.

Åh. Han (och Liten <3)  har gett mig min dröm-OddMolly-kofta. Den som jag suktat efter i åratal; när jag klarat den där tentan, då! när jag klarat föda fram Liten, då! När jag tagit min examen, dååå ska jag… men icke. Den är alldeles för snordyr för att jag skulle unna den mig själv. Finaste mannen. <3 

Frosten ligger ännu kvar i gräset efter natten. Den första för i år, tror jag. Det är otroligt vackert ute. Vi håller på och dukar och kalasfixar och grejar för fullt här inne för att snart kunna ta oss en långpromenad hela lilla familjen. Senare väntar kalas för min familj och Svärisarna… kommer sakna den där vän-hopen jag brukar ha kring mitt kalasbord. Men jag tänker på er, älskade vänner. Sen har jag ju mina två guldkorn Idan och Bobban här i närheten och det är så fint att det inte är klokt. <3

Mitt och mannens 24e år var maxat. Vi njöt av familjelivet. Kärade ner oss i en Gård. Jag studerade med Miniman. Mannens uppdragande sköt i höjden, han toppade säsongen och drog iväg på Hockey-VM medan  jag och Liten spenderade fina veckor hemma hos Litens Mormor och Morfar. Vi packade ihop en älskad lya. Morsan och Liten tog sin examen, gick i mål. Vi flyttade. Sa hejdå till älskade vänner. Och allt gick i kloss med ja, precis allting… vi landade på den där Drömgården och plötsligt var den vår. Och nu är vi här, lever livet och nyper oss i armen titt som tätt. Jag vågar nästan säga att jag inte tror att det 25e året kommer bli så mycket sämre;

Vi är ju här, har varandra och alla kära runtomkring oss. Och lever vår Dröm. Oändlig tacksamhet. <3

Nu ska jag fortsätta fira födelsedag.

Lillafrun