Vi har ju April nu. Och jag och Sisse startade månaden tillsammans, på finaste sätt; var upp på vinden och hämtade uteleksakerna och öppnade upp sandlådan. Liten var överlycklig och hittade en till traktor hela tiden..gamla leksaker som plötsligt känns som nya. Perrrfekt!
Jag njöt på fårfällen, där i solen. Satt och Ferdinandsuckade förnöjt. Kände livet inom mig, liksom. Klyschigt, men sant. Både symboliskt och bokstavligt…. Lille Skutt-Pyret i magen gör kullebyttor i massor nu.
Sen skulle jag vara Världens Roligaste Morsa och drog iväg Minimannen på stora traktorn, en längre traktorrunda än vanligt. Genom byn och sådär. Våran lilla väg är alldeles lagom egentligen. Men jag tänkte att Sisse skulle tycka det var väldigt fesligt med ett äventyr i den där klassen. Och mycket riktigt! Särskilt när han träffade Förskolevänner och fick visa upp sin Stooooja traktor. Dock, dock, dock… blev sista halvkilomtern hem en ren kamp. Min leende lillvän förvandlades till en tjurig ponny istället och ville inte åka häm! . Med luggen ner i ögat och öronen bakåt typ, påminde han fasligt mycket om den där svart-vit-fläckiga tjurponnyn jag fick hyra sommaren som tolvåring. Det, en lycka i sig. En egen häst alltså. Men jag minns så, hur så vansinnigt tjurig hon var… ville bland annat inte vända hemåt under en ridtur. Kommer ihåg hur jag nån gång stod och gastade, med storgråten i halsen; Pappaaaaa!!! samtidigt som jag försökte slita hem åbäket till lillhäst. Och ja, lite så var det också med Minimannen den där stunden. När han liksom la sig raklång i långa uppförsbacken och Morsan fick andas och räkna till 10 mer än sjuttioelva gånger.
Maj Gadd alltså.
Men till slut var vi hemma, jag och min Miniman, och då var allt frid och fröjd igen. 
Vi drog in för lunch och sen var det en mycket, mycket snabbsövd unge jag lämnade ute i vagnen. Jag riggade fram en massa träningspinaler och drog av ett tabatapass. Kändes gott för hela kroppen! Och medan Liten sov och sov, så tog jag mig efter passet en dusch och gick sedan ut med chiapudding i en skål och satte mig på Gårdshustrappen, med ansiktet mot solen. Typ huuuur skön stund som helst!
Dagen så långt, helt underbar.
Vi packade in oss själva och Stortraktorn i bilen och så åkte vi till Lilla byn. Körde på Morsans gamla hemmahemma väg, hängde med Mormor&Morfar och Pia.. ja, allt det där också himla mysigt. Men till sist.. .den där förbannade Hockeymatchen. Det där som skulle bli en genombra fredag? Ville sig inte. När det man inte vill ska hända, händer…. då känns det aldrig roligt.. men med mitt smartskaftiga födgeni till älskad man (några skrytiga ord om min idol. det får jag idag), så känner jag ändå hopp. En del av M´s uppdragande har varit för detta lag, vilket i höst kommer att bli mindre. Men saker och ting löser sig alltid, visst? Och jag säger om och om igen, att när en dörr stängs, öppnas en annan…
Vi säger så.
Idag längtar jag bara såå efter att min älskade M ska rulla in på gården efter senaste bortadygnet. Dagen idag blir en Lilla Familjen-dag. Vi ska kjamas som Sisse säger. Ta hand om varandra lite extra och smygtänka, så mycket vi orkar, på en ny livstaktik. När han inte drar till med sina tjurponnyskov, Liten alltså, så är han så vansinnigt trevlig… började dagen med att Sisse kjaama mamma och säga att Mamma BäSSt!. Var har han fått det ifrån, liksom? Oavsett, väääldigt boostande!
Åh. Jag är så kär i den där ungen att det inte är klokt. Så galet mycket människa i en så liten kropp. Pratar snart som en hel karl, gör han också. Meningar med 5-6 ord på raken bara regnar nu… så roligt!
Nu tar vi lördag. Och nu rullar M in på gården!
Senaste kommentarer