Idag är det 4 år sedan. Och det självklara, blir bara mer och mer självklart med tiden som går. 

…Det är med Dig jag vill leva och dela. Hela livet.

Det är med Dig, jag vill fläta händerna och vandra framåt med. 

Genom stunderna som är lätta. Och genom dom som är svåra.

Det är med Dig.

Du är mitt Allt-och-lite-till. 

Vi är bara precis i början, och har många, många år och livskapitel kvar att hålla varandras händer flätade. Vi trodde nog ingen av oss, för en sisådär 7 år sedan, att vi som 24åringar skulle flytta till vår Drömgård, tillsammans med en liten ettårig Miniman. Och bara året därefter även ha en liten Juniflicka i familjen. Det är nypa-i-armen-känsla på livet just nu och jag sitter här med tårfyllda ögon. Jag känner sån tacksamhet.

Idag firar jag och mannen Bröllopsdag. Våran Fjärde. 

Mannen kom in och sjöng i morse, den vanliga trudelutten han brukar dra av denna dag;

…”Vad är det för en dag….är det en vanlig dag? -nä, det är ingen vanlig dag, för det är våran bröllopsdag. Hurra, hurra, hurra!”

Bärandes på god frukostbricka som Minimannen direkt taggade till på. Och ett fång av rosavackert hade han också…
… till sin fru.

Han är bäst.

Jag är på ett sätt alldeles fladdrigt lycklig. Samtidigt som jag är så otroligt rädd. Jag har en sån dyrbar trio jag bara vill skydda från allt, allt ont. Mina tre, som jag älskar så hjärtat värker. Men rädd, kan man inte gå runt och vara hela tiden. Istället känner jag mig bara så himmelens tacksam. För att jag får vara M´s fru och gullebarnens mamma.

Nu ska vi fortsätta fira bröllopsdag!

….härnäst, efter denna mysfrukost,ska vi ge oss ut i stormen och tvätta verandan. Nu är den ääntligen (ja, efter tvättandet, alltså) redo för det sista varvet linoljefärg. Sen är hela entrédelen klar, med allt från Stenläggning till Drömdörr och Färdigmålat bygge. Tjoho!

..så pussas vi lite extra också. Tar oss tiden och stannar upp. Än om dom där småbarnslivetpussarna är underbara dom också, och så himla, himla viktiga. Dom som sveper förbi på bara sekunden, mellan överfulla tvättkorgar, tunga blöjpåsar och snickeriprojekt. Svepandet, över på någon sekund. Men med hans läppar mot mina, och hans varma trygga hand som håller min rygg.

Då vet jag.

Att det är med han, och ingen, ingen annan som jag vill dela mitt liv med.

Lillafrun