Jag började redan under söndagen med det där;

Kratta gården, alltså. Och sooom jag har krattat. Och krattat. Och, ja ni fattar..

Lillan har sovit gott i vagnen under tiden. I våras krattade jag med magen i vädret, längtande efter att bäbis skulle komma till oss. Nu är det höst, krattas igen. Och nu sover det en liten flicka i vagnen. Lika självklar som att vi andas.

…

Efter trädfällningen blev det mängder av ris. Ligger fortfarande i ”jätteprydliga” högar och bara väntar på han jag kommer avguda när han väl kommer och hämtar dom där högarna åt oss. Förutom rishögarna så blev det också en hel del att kratta. Och det har jag tänkt att jag skaaa göra, men har istället hållit på och krattat på äppelträdssidan. Då vi ooomöjligt kunnat ta reda på alla äpplen, så har det också varit ett litet evighetsgöra av få bort. Det faller fortfarande frukt så sista äppelkärrorna är inte dragna ännu.

I alla fall.

Fyra veckor senare, så har det nu blivit gjort på den där fällda-träd-sidan. Och när jag väl började, kunde jag uppenbarligen inte bara ta det där risskräpet, utan tog en bit till och en bit till. Och när jag egentligen var kräkless så såg jag ju hur fint det blev efteråt och bestämde mig för att ta precis allt. Och efter jagvetintehurmånga timmar så är den där fotbollsplansstora sidan av gården helt krattad och klaaar. Kära hjärtanes så skönt.

Nu är det bara andra sidan kvar… men det tar jag när precis alla löv och äpplen fallit från äppelträdet.

Delmålet, det största, är i all fall nått. Pojkarna hjälpte mig att samla in högarna. Fasligt snällt. För det är ju det tråkigaste!

Och nu är det kväll och jag har ont, typ överallt. Ute är det nattsvart, Mannen är uppe och håller på och grejar och jag myser här nere med kidsen. Trötta efter en dag med massor av friskluft.

Lillan sover i min famn och Sallykatten och S leker för fullt. Antingen jagar han henne, drar i svansen och sådär. Eller så retar hon honom och drar iväg med lego och hans gosedjur. Men mest leker dom tillsammans. Skitgulligt, faktiskt. Han har fått in snitsen nu på hur han ska veva på med snörleksaken, så att lillkatten liksom hoppar precis så högt hon bara kan. Rakt upp i luften, liksom.

Mysigt med katt. Verkligen! Fast nyss blev det kolsvart i hallen. Hon hoppade efter en fluga som satt i fönsterlampan. Lampan i marken och glödlampan paj. Plus att lampan drog med sig den pelargonknopp som precis, precis ska slå ut. Den sista för hösten, liksom. Kattskrälle.

…

 Längtar till vi kryper ner i storsängen och läser sagor… finns risk för tidig somning av den här mamman ikväll.

Ha en skön måndagkväll!

Lillafrun