Morgonkaffet en tisdagmorgon i februari när ögonen är så grusiga att det är löjligt. Och kroppen mer känns som bly än något annat. Gott, mao.

Ja. Jag har varit så, så himla trött efter igår. Trodde på riktigt att det var ett skämt när Minimannen, på sin pappas bevåg, kom avgrundsvrålandes MAMMA, VAAAKNAA!!!! , i morse. Men icke! Det blev ju tisdag av det här, i alla fall. En otroligt vacker sådan som ni ser. Det är ju nästan så att man blir snurrig. Men nu har vi vinter igen i alla fall. Sådär kallt, kallt till morgonen och under dagen har det varit helt ljuvligt vårvinterväder med värmande sol och takdropp.

Jag och Lillan var iväg på förmiddagen. Bebbeträffen har bytt dag så idag var det dags igen. Små sånger sjöngs och små bebbarna lekte med varandra. Juni var i vanlig ordning toktrött efteråt och snusade så gott under långpromenaden jag tog med henne efteråt.

Hann precis med en lunch tillsammans med den skäggige, han som har en tröja han fått av sin fru som det står ”My kids have the best dad” på. Tumanhandlunch innan han gav sig iväg på uppdrag. Jag och min trötthet tänkte precis ta oss en vila på sofflocket.. när någon började snicksnacka i babyvakten…

 … min sköna lilla böna!

Juniflickan.

8 (!) månader idag! H u r r a! ..för denna lilla tjej som liksom gör livet soligt prick varje dag. Vår coola lilla bäbisflicka som vi älskar så.

…

Vi myste tillsammans där bland kuddarna, läste bok och busade och pussades och pratade om ditt och datt. Det där sista lät typ; ma-ma-ma-ma-ma, ba-ba-ba-ba.. 

Gulligaste lilla Junipratet.

Och när Pärlan vägrade starta eftersom den inte körts på hundra år, så fick det bli ännu en tur till fots när vi skulle till Förskolan. Men var det nån dag som det inte ens minisuckades över en sån grej, som att bilen inte startade, så var det idag. Det var ju så soligt och skönt. Jag tänkte att Lillan skulle få åka Storebrors sittdel… 8-månadersdagen till ära, liksom. Hon drunknade nästan.. men log där bakom och tyckte nog allt det var lite festligt ändå!

Mellis tillsammans med min pojke. Bland det mysigaste som finns. Det kan liksom komma de mest finurliga, tokiga, hjärteöversvämmande funderingarna, frågorna och konstaterandena då.

Och där är två syskon mitt i eftermiddagslek. Den ene pysslade; klistrade, klippte och gjorde konstverk. Den andre antingen stod och vinglade, livsfarligt, och försökte ta sig upp till Bjossan hon också. Eller så satt hon bara där, och var sådär Juni-cool.

Ikväll var det bara en kamp att hålla sig vaken genom middagslagning, pyjamasförvandlingar, sagoläsande och allt det där. Hade tänkt att jag skulle träna när barnen somnat, men när jag väl låg där i storsängen bredvid barnen så liksom anföll tröttheten. Nu somnar jag här, tänkte jag . Men när barnen somnat och jag fått vila en stund, så blev jag på något vis klarvaken igen och tog mig upp. Donade lite, fick till ett skönt pass och nu sitter jag här i finsoffan nyduschad och meganöjd. Strax kommer M hem efter att ha jobbat eftermiddag/kväll. Något som inte alls är så vanligt nuförtiden, som det ju var förut. Det är lyxigt.

I natt ska jag landa på kudden tidigare och jag törs lova att jag kommer att sova som en gris.

Natti!

Lillafrun