Det där var ju i morse. Lillan satt och lekte med sina leksaker. Tills det var långviladags.

Då hade jag och S sedan Mamma-Sixten-tid. Sånt är viktigt. Egen tid med mamma. 

Så då följde en lång stund av hitte-på. Tillsammans med han som frågar efter förstoringsglas, säger varför? 7000 gånger om dagen och som mitt i allt kan avbryta för att säga ”mamma? jag är glad för du är här”. 

På lilla vita, vänstra stolen. Där satt han. S. Och styrde på spakarna. Ni ser dom, väl? Barnstolens ben. Det är inga ben. Ju. Det är   s p a k a r.

Fantasin finns. I massor.

Och så dukade han upp för picknick också. Efter att jag knipsat den där lilla bilden, på fikat mitt på motorn. Med favoritfärger på kopparna. Då sprang han och hämtade filt och grejer också. Så det blev picknick på riktigt.

Den där Minimannen alltså. Vilken stjärna.

…

En torsdag med lite av varje.

1§Dyrbar tid med dom två små människor jag älskar mest på jorden.

Tvättfix också såklart. Och några blommor har fått ny jord. Och så kom ju Mormor och Morfar också! Det var mys.

Det fikades tunnbrödmackor och sörplade kaffe. Och när regnet bestämt sig för att dra sin kos. Kom solen. Och vi skyndade oss ut. Studsade studsmatta och insöp friskluft. Innan matlagning och kvällsbestyr.

Och nu är det kväll. Dom två nybadade småttingar sover gott sedan länge. Och jag sitter här. Och har något så stort, så stort innanför bröstkorgen. En så stor lycka, som vi idag har fått klartecken för. Knappt så att vi tror att det är sant och något som ännu inte landat.

Det handlar om Livet och en pusselbit vi liksom bara kunnat drömma om. Jag lovar att berätta så att ni förstår lite mer. Snart.

Men tills dess. Får ni bara helt enkelt, lite smådrygt ovetandes, glädjas med mig. Och oss.

Idag blev en minnesvärd dag.

Lillafrun