Bara en bråkdel från tvättbestyren idag..

Jag suckade lite i morse, när det svämmade över av viktvätt och blöt tvätt som inte hade plats att hängas här inne eftersom jag just hängt så mycket det bara gick och så snöade det ute också (!!!). Så utehängning kändes inte som något alternativ heller. Och i tvättmaskinen var det på gång med ännu mer. Men. Mitt i allt. Den där sucken. Så kom jag på. Att det ju är fasligt fint. Att ha ett tvättberg… Från dom där människorna (och mig själv såklart) som jag älskar allra mest på jorden.

Men ooh så drömmigt med en stor tvättstuga!

…

Jag och Storan hade träningsdate där under tidiga förmiddagen också. Svettades, ojade oss över mjöllksyra och så hann vi prata massor också. Hon är min Storan, bästa vän och mitt BVC. Idag var jag frågespruta, om allt från hur jag skulle knipsa luktärterna till mammalivetfrågor. Så fantastiskt värdefullt. <3
Och där ser ni Lillan som precis hade slängt upp foten lite nonchalant på vad hon nog tyckte kändes som ett sprojlans nytt vrålåk..Mycket bra med selen som ni skymtar också. Något som absolut är nödvändigt på lilla Snurresprättan J nu!

Hon och jag gjorde i ordning sittvagnen till henne idag, mao;

Tvättade liggdelen, packade undan den och skurade chassit skinande och tog fram den undangömda sittdelen. Nu är Lillasyster redo. Och morsan också. Tror jag. En hit blev det i alla fall.

En sån där sak, kan jag få helt ont i hjärtat utav. Förändringen. Samtidigt som jag såklart tycker att det är helt underbart att ungen växer och är busig och typ vill klättra ur vagnen. Så älskar jag ju allt med pyttebäbistiden och vill inte att den ska ta slut!!!

Fast nu är jag ju faktiskt lite mer rutti, än jag var med lill-S. Så nu vet jag ju, att var tid sannerligen har sin charm. Det är liksom bara att njuta, prick hela tiden. <3

Jag hann knappt nerför trappan innan hon sov. Så himla gott hon verkar ha det där. Det känns bra.

Jag trodde nästan att hon börjat skippa sina såna där sköna sova-flera-timmar-på-raken-lurar nu, då hon plötsligt haft uppehåll från dom några dagar. Men idag var dom tillbaka. Utan hejd. Sådär så att jag fått väcka henne istället. Lilla, Lillasyster alltså. <3 Hon sov och sov och jag och Minimannen gjorde sköna eftermiddagsäventyr ute på gården. Typ hämtade soptunnan och posten vid stora vägen. Jamen ni hör ju, spännande värre!

Och det blev ju vackerväder också. Så det lilla blöta som var kvar kunde hängas där ute och få sån där ljuvlig friskluftsdoft.

…

Vips var det kväll och barnen sover gott.

Mannen är borta ikväll, men kommer hem om någon timme. Det är med andra ord alldeles knäpptyst här hemma nu. Bara kattens kurr och lilla tvättstugans idogna läte. Det känns för mig bara som en vanlig vardagkväll, där M uppdragat under dagen och sedan inte kommer hem på någon dag. Det kommer nog ta sin lilla tid innan man faktiskt vant sig och förstår att det är sant, det här. Den där grejen med att vara två vuxna i huset en del av dygnet och så vidare. Oavsett.. jag kanske inte har vant mig. Eller vi, vant oss. Men, det är förbenat härligt!

Så nu längtar jag efter M och att sedan få krypa ner i Storsängen. Nyvädrat. Gulleungar i liten trasselhög. Sommartäcken som hämtats från vinden idag. Renbäddat. Åhå, så skönt!

Hoppas ni haft en fin onsdag!

Lillafrun