Att få tända första adventsljuset tillsammans med två älskade småttingar, se dom tycka den där risgrynsgröten som någon på Husmors vis var uppe seeent i natt och kokade, var så god, så god. Vackerpappan bjöd på ljuvligt god alldeles nygriljerad skinka. Och katten blev såklart bjuden på lite extragod frukost, han med. Allt det där, gör mig gråtlycklig.
Nej, vi har inte alls något perfekt liv. Vad är det, liksom? Men för oss, är det precis det. Jag är så förbenat lycklig, nöjd och kär i vårt liv tillsammans. Inget är finare. För mig. Och för oss. Tacksamheten är så stor.
Vi tänder ett ljus i advent, det sprider ljus i vårt mörker här. Sänder en extra tanke till dom som kämpar extra just nu. Hoppas ljuset ska värma.
Ta hand om er allesammans. Och;
Söta du,
Du måste vara den person som jag tänker på som den mesta tacksamma här i bloggosfär… <3 Så rar, så varm och rakt igenom genomgod. Du är allt en riktig vacker stjärna <3
Varm kram Anna
Men fina, fina Anna. Vad du gör mig glad. <3 <3 <3 Tack detsamma, Du vackra stjärna. <3
KRAM