(Inlägget innehåller en reklamlänk!)
Jo, ni läste rätt.
Regnet öser ner. Det är fredag. Och utan att blinka kan man konstatera att ”joo, det äär vattkoppor lillprinsen har”.
Igår hade B några prickar på ett ben.. såg ut som.. ptja, han-har-haft-hög-feber-och-det-kan-det-komma-någon-prick-av-prickar…. men när vi klär av B till kvällen har det blossat upp och han ser ut som en prickig korv. Vi får sms från andra darlingar och även mail från förskolan. Vattkoppor, vattkoppor, vattkoppor. Som en löpeld har dom spridit sig i byn.
Men vad tusan. Vi har till och med önskat att ungarna ska få vattkoppor när dom inte är för stora. Jag var 12 år och var superkrasslig och såg mer eller mindre ut som en hel prick hela jag.
Så med ganska så gott mod ändå tog vi fredag.
Doft av sommarregn och blomsterplockning. Lillprinsen somnade gott i vagnen medan mamman njöt av att spatsera några meter fram och tillbaka längs lillvägen.
Storasyskonen slumrade på storsängen samtidigt som Lillebror och lugnet dom timmarna, var smått galet. Jag satt bara och tomglodde, sörplade kaffe och tittade på regnet. Lyssnade på tystnaden, norpade några gamla blommor och konstaterade att J absolut har början till koppor och att S nog är på väg in i samma sväng..
Jag passade på att fylla i det senaste i Bertilens Första År-bok. Plita ner några rader hur han firade sin 1-årsdag. Mysigt bestyr. HÄR finns förresten prick lika fylla-i-bok. Så fin.
Så kom pappan hem till eftermiddagen och vi har checkat in för en helg vi inte alls vet hur den blir… Vattkopporna får styra.
Jag är egentligen hoppfull och tror att den här nya sjukstugehärvan ska gå fint. Fast nu är det kväll och jag känner hur tröttheten är stor. Storasyskonen ser en film med Vackerpappan. Jag orkar faktiskt inte ens det, känner mig nästan ledsen så trött är jag efter den här veckan av så mycket ompysslande om och oro (Emmeli i ett nötskal) för småälsklingar.
Ja, sen blir jag typ alltid såhär lite smådeppig efter en heldag av spöregn och fööör luuuugnt tempo.. först tycker jag att det är döhärligt och tänker och känner ”åå så skönt att viiila, sådär som man bara gör när regnet öser ner, så bra, jag behöver det här”… sen hinner ofta rastlösheten krypa mig in på skinnet och till kvällen vill Emmeli klättra på väggarna av energin som kokar inombords, samtidigt som man känner sig seg som sirap (!?). En springtur eller lite trädgårdspåtande hade suttit fint. Men jag är ju verkligen inte kry jag heller (när jag hinner känna efter), så jag funderar på att krypa ner bredvid lillprinsen som sover i storsängen, med handen på magen. Det ser så skönt ut. Så glad att han inte verkar bry sig i alla prickar.
Gosa ettåring, tanka sömn och energi och ladda för piggelindagar. Så får det bli.
Gott med en hel helg framför oss. Önskar er, fina ni, en god junihelg!
Senaste kommentarer