Vi tar en gammal goding som orden ”i det enkla bor det vackra” som Ernst säger. Eller klyschan och stora sanningen (!) att njuta av ”det stora i det lilla”. Kan ja, tyckas låta sådär fånigt, tramsigt nästan.

Men icke!

Jag tror starkt på att mata själen med gott. Tanka energi, inifrån och ut. För att kunna vara den bästa versionen av mig själv och må så gott jag bara kan.

Energi flödar ut. Energi behöver fyllas på.

-Skogen. Är magi för kropp och knopp….det är sen gammalt!

Idag är det torsdag. Och för prick en vecka sedan. Tog jag barnen på en liten eftermiddagsutflykt, när septembersolen sken och hösten kändes på intågande…(betydligt mer än senaste varma dagarna, faktiskt!)

Storebror hade varit och lekt sina timmar på förskolan med jämngamla småvännerna och vi här hemma hade snott till hemmet inför helgen och toppat det hela med att baka en sockerkaka. Vad kunde passa bättre, när jag hade lilla gänget samlat igen, än att packa ryggsäcken med några festisar, ljumma kakan, röda äpplen och bara susa till en favoritplats här vid vår favoritkust?

Behöver liksom inte vara krångligare än så.

Juniflickans hand i min.

Hörde mig själv utbrista; ”Kääänner ni liivet i er!?” när vi drog första andetagen av skog.

-”Jaa…?” svarade småbarnen…, småskeptiskt tittande på sin (helknasige) mor.

Dom är vana.

Men titta!

Sämre mellisfikaplats kunde vi ha haft.

Ett omåttligt nöjt skogsfikagäng!

Det är så gott (och lättsamt) för alla att vara i skogen. Den där ettårige Vilda Babyn tjavar på, stuper på näsan och känner sig fri. Mamman andas djupa andetag.

Fantasilekarna har ingen hejd och samarbetet är på topp. I bild försöker ”Radarparet” lyfta en tung sten till sin stensamling.

Alltsammans med lilla nyfikne Lillebroren hack i häl.

Åt skogen, så härligt!

Nästan beordrar er att göra något liknande så snart ni kan. Kanske en helgutflykt?

På återseende!


Emmeli