Tänk.

Att jag har en alldeles egen liten hörna är i hemmet. Precis när man kommit uppför trappan… där, har jag belamrat en liten vrå som passar mig ypperligt. Bredvid hittepå-räcket till något permanent är byggt. Framför fönstret, med vyn upp mot byafjället. Förstår bara precis i begynnelsen av inflytt.. hyllor eller tavla ska upp så småningom, tror jag.. känner in läget..

Drömgården är stor och börjar nu ha många rum som går att husera i.

Dom flesta blir av bara farten lekrum. Barnen härjar och bygger kojor, vräker ut lego, pysslar, pusslar och kurragömma-busar mest överallt. På riktigt, helt underbart.

Men här, här är bara Mammas Arbetshörna.

• 

• 

Trivsamt med auktionerade gamla mässinglampan.. med lampskärm som vi fann ute i Gårdshuset häromdagen.

Och favoritböcker. Som den jag fick av vännen C i födelsedagspresent.

Och blommor förstås.. ingen trivsel utan blommor. Så känner jag. Primula, är en riktigt i början av året- favorit!

Här sitter jag och samlar orden som är tankar och funderingar, bubblandes ur hjärtat i sin yttersta enkelhet… mina texter bara ”kommer utav bara farten”. Ibland stannar orden innanför bröstkorgen, då får det vara så också.

Jag älskar ord. Många hamnar i barnens livetböcker. Jag fyller i små ord dom säger, roliga citat, små äventyr, när något särskilt hänt, glatt som ledsamt.. när tänderna kommer, första orden och roliga sägningar.. ibland dröjer det dagar emellan ord i deras livetböcker, ibland klottrar jag flera gånger på en och samma dag. ingen press och inga måsten… och jag tror, att barnen kommer uppskatta dessa när dom blir större.. faktum är att dom redan nu älskar att läsa om sig själva.

Och så sänder jag ord, till er, förstås!

Jag gillar inte att tjorva till det. Tycker att ”i det enkla bor det vackra” och att dessa ord gäller såväl julpynt, livetflärd som mycket annat, inredning till exempel. Vi tar det i varsam takt nu, inboandet här på nya våningen. Känner in vad som önskas. Hastköper inget. Tradera-spanar.. förlorar en hel drös auktioner då vi sätter våra gränser, men plötsligt är pengasumman på vår sida.. och en lampa bli vår, till exempel.

Ja, här trivs jag.

Och inte nog, med att jag har min alldeles egna hörna här hemma, så har jag också det här; drömgårdsliv-bubblan.. mer er alla med på tåget.

Ett hörn av cyberrymden där jag priviligerats med en så gedigen, varmhjärtad skara människor. Tack för er och ert ständiga varmhjärtade engagemang.

Ni ska veta att jag nu, oftare än någonsin, får lite scenskräck… tanken ;”Vad ska jag bjuda på nuu då? När det plötsligt är så många som ser allting?”, kan slå mig… – ”ingenting. nä ingenting mer, än du redan gör”. Säger jag till mig själv. För det du bjuder på är ju ”du”. Och ”vi”. Och inget annat. I sin enkelhet. Hela alltet.

Ja, hej från min Skrivarhörna.

Och titta! Idag sken solen för oss. Sol inne, sol ute, sol genom hela hemmet och sol i sinne.

Emmeli