Från frö till skörd, så som jag gör!

Nu ska ni få hänga med på min sammanfattning av odlingsåret, så som jag gör. Från frö till skörd. En skara tips. Någon guide. Några tankar. En egenskriven.. dikt? Häng med!

Jag har tjavat med mamma och pappa i barndomsträdgården, sedan alltid. Dom är mina trädgårdsförebilder. Såsom Mormor och Farmor. Systrarna. Flera vänner. Och så är det så charmigt med trädgård, för en kan inspireras och lära sig, läsa och titta.. men det som händer, när vi sätter händerna i jorden, petar ner ett litet frö i jorden och ser det gro? Det är liksom själamagi. Och måste upplevas för att förstås. Dessutom, så finns det så väldigt många sätt att göra rätt på.. det är bland det bästa!

I slutet av februari spikar vi några hål i ett petflaskelock och fyller flaskan med vatten. Plötsligt har vi en ypperlig ”plantvattnare”.. och det firar vi, genom att peta ner årets första frön. Tomatfrön.

Strax innan februari blev mars, petade vi ner dessa jag och barnen.

2/3 planteringsjord och 1/3 såjord. Vi lägger lite plastfolie ovan, för växthuseffekt.

Vi har (ännu en dröm) inget växthus, så tomater sår vi bara litegrann, så vi vet att vi har plats där ute mot soligaste gårdshus-solväggen.

Cirka v.11-12..

..då börjar nippret på riktigt. Nu drar vi fram blomsterfröerna som ska förkultiveras. Som rosenskära, zinnia, astrar, praktvädd för att nämna några utav sommarblommorna vi förkultiverar.

Sår gör vi i gamla godislådor som vi fått från lillaffären nere på byn. Funkar ypperligt att bredså i dessa. Jordlagren, desamma som till tomaterna. 2/3 plantjord och 1/3 såjord överst. Vi strösslar ut fröna i godislådan och täcker sedan fröna med ett några millimeter tjockt såjord-lager. Vattnar med ”Plantvattnaren” och ställer sedan ljust.

Det är samma magiska känsla varje år, när dom första fröna gror och det börjar poppa grönt där i godislådorna. Efter några veckor börjar det trängas i godislådorna och omskolning behövs..

Hur jag gör steg för steg när jag skolar om plant, det kan ni läsa om i ett inlägg HÄR. Där står också vad jag gör, som gör lite ont i hjärtat på mig, men som också medför att jag får kraftiga plantor..

Nu sköter sig planten fint där inne… överbelamrar hemmet, som alltid, men så får det vara. Våren är varm, det är april och början av maj och vi påtar ute. Krattar lite halvnoga över gården, knipsar rosorna så fort de första musöronen börjar visa sig och i år, kommer denna tid också att innebära en massa härligt jobb med trädgårdsland och blomsterland som vi vill anlägga i år. Det, ska ni förstås få hänga med på!

April/Maj, det är luktärtssåddens månader, också. Jo, du kan absolut direktså luktärter.. men nog blommar dom tidigare om du försår och dessa är favoriter att förså.. så roliga, växer i rasande fart och sen kan dom bo ute på bron rätt så snabbt..

Självklart har jag en luktärtsguide till er också. Hur jag gör, steg för steg med luktärterna. Knepet när jag sår, hur jag toppar, avhärdar, planterar ut..

Ni kommer till guiden genom att klicka HÄR!

Efter förra året kan jag också tillägga hur du INTE ska göra med dina luktärter.

Låt inte darlingarna stå i för gassande maj-sol, i sina små plastpåseväxthus.. det kan vara förödande.. dom är starka luktärterna, tål mycket. Flera minus till och med. Men jag hade tur förra året, för här var det nära att jag bränt bort dom allihopa..

Nånstans här (likt vänster i bild), brukar M varje år börja mumla ”det ser ut som att du behöver ett växthus…”, men så hejdar vi oss. Det är ett drömprojekt, men inte prioriterat ännu.

När temperaturerna börjar hålla sig stabilt ovan nollan.. då flyttar jag i alla fall ut min plant, till Gårdshuset. Som ett första steg i avhärdningen..

.. fast tomaterna och basilikan får förstås fortsätta stå inne i värmen. Där mår dom allra, allra godast.

I gårdshuset ser det nu ut såhär.. ser jag att det varnas för frostnatt så täcker jag över planten med fiberduk.

.. Nu kan man vara ambitiös, vilket jag tänker prova i år till skillnad från förra årets chock-utplantering… jo, nu kan man vara schyst mot planten och bära den ut på dagen och sedan in om kvällen. Avhärda, alltså. Göra så någon dag, så plantorna är riktigt avhärdade och klarar temperaturbytet väl. För så fort det inte längre varnas för frost, då är det ju dags!

-För Utplantering!

Rabatterna har jag då också rensat och jordförbättrat någon vecka innan detta moment.. med ett lager ko- eller hästskit och fin jord på toppen, som fått gojsa till sig lite.

Kring första veckan i juni brukar det vara lagom att plantera ut här i zon 5.

Det här är helig tid. Så enormt peppigt. Nu skapas små blomsterlandskap i rabatter och urnor och blomsterland. Jag är nästan lite nervös vid detta moment också. Jag är försiktig med plantorna, bäddar om i härlig jord, allra helst P-jord från Hasselforsgarden.

Jag har alltid hjälp. Och det gör mig gråtlycklig. ”Mamma, jag tycker rosenskära här!”, brukar äldste säga. Juniflickan paxar alla rooosa blommor. Bertan skötte vattningen strålande förra året. Alla ser vi så fram emot årets odlingar!

Det äär ljuva, bråda vår- och försommartider. ”Vårbruket”. Älskar alla dessa bestyr. I slutet av maj, början av juni, stoppar vi också ner alla frön som vi direktsår.

Som morot, sockerärter, haricot verts, persilja, ringblommor, blåklint.. i år också kålrot, rödbetor och massa annat!

Att odla i pallkragar går utomordentligt bra. I år får antingen dahliorna eller kanske tomaterna (då med ett par fönsterrutor uppställda mot väggen) bo där i och i övrigt kommer resten av odlingen ske i bäddar. Gjorda som ”hästbajslasagner”, utan att gräva, bara genom att bygga bäddar… ni kommer självklart få haka på detta och se vad det kan bli!

Sen följer veckor av ompyssling. Fast också mycket pusta ut. För nu är äntligen all plant på plats och alla grönsaker är sådda. Nu är det tid att pyssla om, stötta rangliga tomater, vattna, vattna, vattna.. helst vattnar jag på kvällen när solen gått ner så att rötterna hinner dra åt sig väl under natten. Vattnar jag på morgonen så riskerar jag bara att jorden bränns och att vattnet inte når mål.

Det finns få saker som gör mig så lycklig som egenuppdriven plant som börjar ge blommor. Det är sån innerlig lycka.

I juli börjar blombukettsbonanzan.. som ni ser i denna bukett så har jag både rosor, perenner och ettåringar i min trädgård. Stjärnflockan är en favorit bland perennerna.

Finns det där på riktigt? Tänker jag nu, i början av mars. Jo, idag när vi var ute på långpromenad, grusvägen hade börjat tina fram, fråglarna kvittrade, jag var tvungen att stanna och ta av mig ett lager under jackan.. ja då kändes det inte alls som en omöjligthet. Vilken lycka, va! En ny vår framför oss. En sommar. Ännu en skördetid.

Barnen har också ett eget jordgubbsland vid lekstugan, som vi i år hoppas ska ge oss än fler jordgubbar än förra året. Då var plantorna nya men sedan dess har dom hunnit föröka sig mycket och vi hoppas innerligt att dom överlevt vintern och mår bra. Förutom lite hästskit och ny jord så brukar jag toppa med gräsklipp runt jordgubbarna, för lite mer näring och så hålls bären rena också. Att föredra, för att skydda mot fåglarna, är förstås ett nät..

Det här är oslagbart. När en liten minimänniska tjavar barfota, målinriktat över gården, tultar mellan tomatklasen och sockerärterna, knaprandes så hutlöst förnöjd. Att odla med barnen är ett utav livets bästa. Att få dela odlingslyckan, magi!

Ringblommefavoriter och morotsknaprande storasyskon.

Att kunna gå ut i trädgården och plocka in gott till middagen, det är också så häftigt. Och i sommar, hoppas jag så innerligt att vi kommer kunna det än mer. Omåttligt taggad på vårt utökande av odling.

Att plocka in buketter eller ge bort till någon jag tycker om. Det är också själamagi.

.. förra året blev det väldans mycket blommor och i år, av fröpåsarna att döma, ser det ut att bli ännu mer. Kanske får jag då chansen att dela blomsterlyckan med ännu fler. Jag hoppas det. Och berättar förstås mer längre fram.

I slutet av augusti, början av september är det god tid att utvärdera lite.. jag brukar rada upp dom blommor/grödor som inte blir återkommande och dom jag önskar behålla. Det puffiga korallrosa astern blev en favorit förra året. Likaså pastelliga lejongapen. Praktvädden i både mörkt röd och piggt rosa älskade jag också. Och rosenskäror i olika färger och former (enkla/dubbla) är alltid en favorit.

I slutet av blomningen så låter jag också alltid ett gäng olika blommor få blomma över där ute (rosenskära, ringblomma, tobaksblomma, lejongap tex.)… så knipsar jag sedan av dom utblommade blommorna och låter dom torka inne på ett fat så jag sedan jag norpa fröna och ha till nästa säsong. Så smart, på alla sätt!

Fröna lägger jag i kaffefilter och märker med namn och år. Stoppar sedan i min lilla frölåda som står i lite svalare rumstemperatur.

.. och så den bitterljuva förgängligheten.

”Om jag inte visste, att det en gång fanns ett slut, skulle jag inte uppskatta det som susar nu så mycket som jag gör. Om jag inte visste, att blomman en dag vissnar, skulle jag inte så andäktigt titta på den igen och igen och igen. Om jag inte visste att dofterna snart fryser bort, skulle jag inte borra ner näsan i blomsterbunten med det djupaste av andetag om och om igen.

Och om jag inte visst att marken snart färgas grå, skulle jag inte insupa naturens färgpalett som om det vore den vackraste av målning.

Den bitterljuva förgängligheten. Det är den jag talar om. Vår stund på jorden.

Ord av Emmeli, sensommaren 2020

Detta sparade ögonblick. När jag fick plocka ännu en blomsterbukett, en av dom allra, allra sista, i början av oktober, på min trettionde födelsedag. Tillsammans med buketten skatter.

Så nyper frosten och marken färgas vit. Och det där förgängliga känns plötsligt lugnt, vilsamt, välbehövligt och skönt..

.. om hösten gör vi något litet ryck och samlar ihop de tjockaste av lövtäcken och snör ihop gamla sommarblommor i några skottkärrelass… annars får trädgården bara vila. Och vi trädgårdsodlare, med den..

Det är november. Och december. Och ingen trädgårdslängt riktigt. Den vilar. Så hinner det bara bli januari. Frökatalogen bläddras i. Och i februari.. då knåpas det på stordåd.. som kanske bara blir pannkaka, men som redan nu gör mig alldeles saligt lycklig..

Det är en utav dom allra första dagarna i mars nu, och om någon vecka, sätter vi igång med försådden på full fart! Och ännu en trädgårds- och odlingstid ligger oss framför..

…

Och vet ni vad bland det bästa med trädgård är!? – alla gör tusan på olika sätt, och tänk det blommar ändå! Låt dig följa med, putta ner frön på feeling och bara njuut! Tiden vi har framför oss nu är helt och hållet magisk, för både hjärta, kropp, knopp och själ!

Emmeli