Det är ju inte klokt, alltså.. poff, så var det måndag igen!

Den sista veckan i september, fyllde vi med;

En måndag, i dimma. Både bildligt och bokstavligen. Trögstartat, milt sagt!

Att måla tillsammans. Vad som helst. Som ett födelsedagskort till en nybliven 8-åring. Så själagott!

Jag postade en story på instagram mitt i tacksamhetsrus.

”Lyckan. Att få vara tillsammans. Äta god middag efter en dag fylld med olika bestyr. Läsa läxor och sörpla kaffe. Dra igång discokulan och höga musiken lagom till höstmörkret faller… ”dansgympa” till nattning. Somna trötta och trygga i varma sängar sedan. Tacksamhet oändligt stor”

Visst är det så? Vardagen, livet som det är, här och nu.. det är det finaste vi har?

Jag samlade frön från favoriter. Ringblommor, det kan man omöjligt ha för mycket av har jag kommit fram till i sommar. Nästa sommar, blir det ääännu mer ringblommor. Så nu tusan, hamstras det fröer!

Efter några regniga och blyertsgrå dagar, var det otroligt härligt med detta höstväder. Hög och klar luft, blå himmel och sol. Hösten bara sprakade med alla sina vackra färger, konstaterade jag och barnen.

Nyupptagna jordärtskockor och nyskördat spetskål. Det här med att ha brassat på med ätbart i odlingen, är jag som ni märker otroooligt nöjd över.

Middagarna nu kan liksom bli så hejdlöst goda.

Favorit just nu är att använda airfryern. Hiva i potatis, morötter, rödbetor och kyckling .. och alldeles i slutet hiva ner spetskål och under tiden maten lagar sig själv så rör jag ihop en.. ja just det; fetaoströra. Creme fraishe, salt, peppar, olivolja, vitlök. Och ett paket fetaost, förstås. Otrooligt gott!!

Att koka soppa på jordärtskockorna var också ett moment. Serverades till rågpannkakor, lingonsylt och vispgrädde. Himmel!

Skiftbyte håller på att ske för undertecknad..energimässigt alltså.. det är samma visa varje år.. har nu under sommartiden varit som en uppskruvad duracellkanin som knappt behöver sova… till att nu, steg för steg, dag för dag, närma mig Björnmors ide och vintervila. Ptja, sen är det ju bara helt enormt härligt att ha möjligheten att slå sig ner mot lagårdsväggen en solig september-torsdag mitt i hemmalivet, knasig vore jag om jag inte tog chansen att njuta av det då, med slutna ögon mot mjuka solen.

Och den där rufsiga typen, hade en drömkväll hos fina vännen. Mamma-surr och frisering. Otrooligt oruttnierat av mig att inte ta någon efterbild. Men ja, samma höjd som min fyrklöver kring halsen, där ”tjoppade” vi av barret, som E säger. Välbehövligt som ni ser. Så nöjd!

Det blev fredag. Jag tog Lillminstings hand i min och så tjavade vi hit, till stora vattnet. Insöp hösten, tittade på alla vackra färger.

Ikran.

Lördag och springa sig tvärslut i denna backe. En god idé.

Vände hemåt till detta gäng. Som kämpade på i potatislandet..

…för att sedan ge mig ut på tur med Kolabönan.

Sen fylldes lördagen med olika slags boande.

Barnen hjälpte mig att ta hand om hästarnas utrustning. Det känns så gott att vårda det vi har. Nysmort läder, vare sig det är ett par skinnskor eller hästarnas sadlar. Underbart både ock!

Och så började vi hösta i köksträdgården. Här var dahliabädden tömd, knölarna uppmärkta, intagna och bädden toppad med hö. En bädd, check! …Bara elva kvar..

Barnen stuvade in små leksaker i lekstugan. Utemöblerna plockades ihop. Och nytt slowfeed-nät vid hästarnas foderbord sattes. Och nu är fodrandet av årets hö, igång

Och precis när lördagssolen höll på att sjunka ner bakom berget, tjavade vi lillvägen till svärisarna och blev bortskämda med en gudomligt skön bastukväll. Bastu alltså… vilken otroligt påfund. Önskar mig en egen, men är så tacksam att vi får låna och njuta i både mina föräldrars och mannens föräldrars bastu (s?).

En riktigt, riktigt kylslagen söndagmorgon. Vi plockade in de sista gurkorna för nu hade minsann frosten tagit alla plantor. Men wow så lång gurka-säsong vi haft, i och med ”gurkgardinen”, som vi njöt gurka från redan under tidiga våren och fram till nu.

Efter gurkskörd drog mor och äldste son söderut, över stora bron och till Härnösand helt sonika, för att spela årets sista fotbollsmatcher. Så enormt mysigt att bara dra iväg tillsammans med Sixten.

När vi åkte norrut igen, svängde vi förbi snälla Lisa, för äppelplock. Och däär ser ni ju i alla fall en glimt av mitt otroooligt djärva hår-kapande, ju!

Så, varför slirar vi då runt och plockar äpplen här och där när vi har så otroligt mycket på vårt egna stor-träd!?

Jo, sorten vi plockar hos Pinglan-grannen, är BÄST till mos, sådetså. Äpplena på stor-trädet, använder vi ju till mustandet. Och dessa då, Lisa-äpplena? De ska förvaras lagom-kallt och lagras, i mååånader, något ingen av våra äppelsorter kan. Vi som vill reda oss själva så mycket vi kan, tycker det här känns helt fantastiskt. Denna tid på året köper vi inte frukt alls. Till ”fruktstunderna” serveras morötter från landet, äpplen från trädet osv.. men snart är alltså våra egna äpplen förbi, och eftersom barnen älsk-älskar äpplen så brukar det ändå bli en del köpes tiden framöver.. men denna sort, Lobo’ , ska alltså kunna lagras. Så glad för detta!

Söndagkvällen såg ut ungefär såhär. Kreativt kaos. Gardiner nedryckta efter mitt städryck tidigare under veckan, nyputsade fönster och nytvättad soffa. Boandet för höst är igång även inne, ja. Medan ungar plinkade piano höll ”Rörmockaren” på och ordnade oss ännu en radiator… som lagom till sena kvällen, började osa go-värme…

Livet. livet. livet. En sådan fin vecka det blev, än om vi donade med en hel massa, så kändes ändå tempot lugnare än senaste månaderna. Så gott, med höst! Och tänk, nu blir september om en liten stund, oktober..

Önskeplaner för vecka 40

-Möta oktober! .. älskar denna tiden så.

-Hösta! Inne och ute. Kommer jag en bit på väg, är jag nöjd.

-Planera ett nytt samarbete med favorit-partner (som ni också älskar, så kul!)

-Fira min födelsedag!

-Ha den första oktoberhelgen!

…

Tack september, för allt. Önskar oss alla en god, god start på oktobermånaden! <3
Ta hand om er allesammans, så hörs vi under veckan!

Emmeli